Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 120

Bön om hjälp mot lögnare

¹ En vallfartssång.

Sidkia blir kung i Juda

¹⁸ Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim hade gjort. ²⁰ Ty det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.

Jerusalem faller

25 Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår^[b] kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. ² Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. ³ Men på nionde dagen i månaden^[c] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. ⁴ Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.

⁵ Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. ⁶ De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. ⁷ Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.

Templet blir förstört

⁸ På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår,^[d] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. ⁹ Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld. ¹⁰ Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. ¹¹ Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. ¹² Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

¹³ Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. ¹⁴ Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. ¹⁵ Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. ¹⁶ Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. ¹⁷ Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.

Juda rikes undergång

¹⁸ Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. ¹⁹ Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. ²⁰ Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. ²¹ Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²⁰ Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen^[a] av de insomnade. ²¹ Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.

²² Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. ²³ Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. ²⁴ Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. ²⁵ Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den siste fienden berövas döden all makt, ²⁷ ty allt har han lagt under hans fötter. ^[b] Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. ²⁸ Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.

²⁹ Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? ³⁰ Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? ³¹ Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder. ³² Om jag hade tänkt som människor i allmänhet,^[c] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus,^[d] vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi. ^{[e] 33} Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.^{[f] 34} Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.