Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser

120 En vallfartssång.^[a]

Sidkia regerar i Juda

(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)

¹⁸ Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.

²⁰ Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.

Jerusalem erövras av Nebukadnessar

(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)

Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.

Babylonska fångenskapen av Jerusalem

25 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tågande med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det. De byggde en belägringsvall omkring staden. ² Belägringen varade ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

³ På nionde dagen i månaden var hungersnöden i staden så svår att folket inte längre hade någon mat i landet. ⁴ Då stormades staden, och alla trupper flydde på natten genom en port som fanns mellan de båda murarna i närheten av den kungliga trädgården, medan de kaldeiska^[a] trupperna omringade staden. De flydde mot Jordandalen. ⁵ Den kaldeiska armén förföljde kungen och tog honom till fånga på Jerikoslätten. Alla hans män lämnade honom och skingrades. ⁶ Kaldéerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla, där denne dömde honom. ⁷ De avrättade hans söner inför honom, och sedan stack man ut ögonen på honom, band honom med kopparkedjor och förde honom till Babylon.

Jerusalem läggs i ruiner

⁸ På sjunde dagen i femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår kom Nebusaradan, befälhavaren för livgardet och en av den babyloniske kungens tjänare, till Jerusalem. ⁹ Han brände ner Herrens hus, kungapalatset och även alla andra byggnader av värde i Jerusalem. ¹⁰ De kaldeiska trupperna som han var befälhavare för rev ner Jerusalems murar. ¹¹ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, förde bort i exil resten av dem som var kvar i staden, tillsammans med de desertörer som hade gått över till den babyloniske kungen, ¹² men några av de fattigaste i landet lämnade befälhavaren kvar för att sköta om vingårdar och åkrar.

¹³ Kaldéerna högg ner kopparpelarna i Herrens hus, ställningen och kopparhavet som fanns där och tog med sig kopparn till Babylonien. ¹⁴ De tog också kärlen, skovlarna, knivarna, fyrfaten och alla kopparföremål som användes i gudstjänsten. ¹⁵ Befälhavaren för livgardet tog också fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld.

¹⁶ Pelarna, kopparhavet och ställningen, som Salomo låtit göra till Herrens hus, utgjorde allt som allt så mycket koppar att det inte gick att väga.

¹⁷ Pelarna var nio meter höga och hade 1,5 meter höga ornament i form av granatäpplen som dekoration runt pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.

¹⁸ Befälhavaren för livgardet tog till fånga översteprästen Seraja och prästen närmast honom, Sefanja, samt tre av dörrvakterna. ¹⁹ Från staden tog han en hovman som var befälhavare i armén, fem av kungens närmaste män i staden, och sekreteraren åt den överbefälhavare som skrev ut folket till krigstjänst, samt ytterligare sextio män i staden. ²⁰ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Rivla. ²¹ Den babyloniske kungen lät avrätta dem i Rivla i Hamat.

Så fördes Juda bort från sitt land.

²⁰ Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. ²¹ Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. ²² Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. ²³ Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. ²⁴ Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. ²⁵ Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.^{[a] 26} Och den sista fienden som utplånas är döden, ²⁷ för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”^[b] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. ²⁸ Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?^{[c] 30} Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? ³¹ Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. ³² Om jag kämpade mot vilddjuren^[d] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

³³ Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”^{[f] 34} Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!