Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 106
Herrens nådegärningar och Israels otro
1 Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som håller fast vid det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag kan se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7 Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten,
de kom inte ihåg dina många nådegärningar
utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9 Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand
och återlöste dem från fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de hans ord,
de sjöng hans lov.
Selofhads döttrar
27 Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De stod nu inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela menig-heten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade: 3 "Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte den hop som rotade sig samman mot Herren, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner. 4 Varför skall vår fars namn avlägsnas ur hans släkt därför att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder."
5 Mose bar fram deras sak inför Herrens ansikte. 6 Och Herren sade till Mose: 7 "Selofhads döttrar har talat rätt. Du skall ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem. 8 Du skall säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, skall ni låta hans arvedel gå över till hans dotter. 9 Men om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder. 10 Har han inte några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder. 11 Men om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då skall ta den i besittning. Detta skall vara en laglig rätt för Israels barn, så som Herren har befallt Mose."
Ögat är kroppens lykta
33 Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. 34 Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. 35 Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. 36 Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln