Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina barn i dig.
14 Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor,
vem kan uthärda hans köld?
18 Han sänder sitt ord och det frusna smälter,
han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
19 Han har förkunnat sitt ord för Jakob,
sina stadgar och bud för Israel.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
Halleluja!
7 Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig." 8 Salomo svarade Gud: "Du har visat min fader David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. 9 Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant, ty du har själv gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. 10 Ge mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare, för vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
11 Då sade Gud till Salomo: "Eftersom du har ett sådant hjärta att du inte har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv och inte heller har bett om långt liv, utan för din egen del bett om vishet och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, som jag har gjort dig till kung över, 12 därför skall du få vishet och förstånd. Jag vill också ge dig rikedom, skatter och ära, sådana som varken kungarna före dig har haft eller någon kung efter dig kommer att ha."
Salomos makt och rikedom
13 Sedan Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel.
32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam. 35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen. 36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln