Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
Herren ska styra landet
4 Men i de yttersta dagarna ska berget där templet står bli det mest berömda av alla berg i hela världen och äras av alla folk. Man ska komma dit på pilgrimsresor från hela världen.
2 Kom, låt oss besöka Herrens berg och se Israels Guds tempel, ska man säga till varandra. Han ska tala om för oss vad han vill, och vi ska göra det. På den tiden ska hela världen styras av Herren från Jerusalem. Därifrån ska han låta sina lagar och befallningar gå ut.
3 Han ska döma mellan folken och ge befallningar åt mäktiga nationer långt borta. De ska göra om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Länder ska inte längre ligga i krig med varandra. Det ska råda frid över hela världen, och man ska inte ens ha någon krigsberedskap.
4 Var och en ska leva i sitt eget hus i lugn och ro, för det ska inte finnas något att vara rädd för. Herren själv har lovat detta.
5 Därför vill vi alltid följa Herren, vår Gud, även om alla folk runt omkring oss tillber avgudar!
Alla är ett i Kristus
11 Glöm aldrig att ni en gång var utanför och blev kallade både gudlösa och orena av judarna. (Men deras hjärtan var också orena, trots att de iakttog sina fromma ceremonier och ritualer och omskar sig själva som ett tecken på fromhet.)
12 Glöm heller inte att ni på den tiden levde helt skilda från Kristus. Ni tillhörde inte Guds utvalda folk, Israel, och därför gällde inte de löften er som han hade gett till sitt folk. Ni var förlorade, utan Gud och utan hopp.
13 Men nu tillhör ni Jesus Kristus, och trots att ni en gång var långt borta från Gud har ni nu kommit mycket nära honom, därför att Kristus har gett sitt blod för er på korset.
14 Genom Kristus har vi fått vår gemensamma frid. Han har förenat judar och icke-judar och rivit ner den mur av förakt som stod emellan oss.
15 Genom sin död gjorde han slut på den förbittrade fiendskap som rådde mellan oss, och som orsakades av de judiska lagarna. Men han dog för att göra slut på hela det judiska lagsystemet. Därefter gjorde han dessa båda grupper, som hade stått emot varandra, till en del av sig själv. Han smälte oss samman till en enda ny person, så vi till slut fick frid.
16 Eftersom vi är delar i samma kropp, har vårt hat mot varandra försvunnit, för vi har båda blivit försonade med Gud. Fiendskapen fick sin dödsstöt vid korset.
17 Och han har fört dessa goda nyheter om frid till er, som var mycket långt borta från honom, och till oss judar, som var nära.
18 Nu kan vi allesammans, vare sig vi är judar eller inte, med den helige Andes hjälp komma till Gud, vår Far, genom vad Kristus har gjort för oss.
19 Nu är ni inte längre främlingar för Gud, utan ni är medlemmar av Guds egen familj, medborgare i Guds rike. Tillsammans med alla andra kristna är ni barn i Guds hus.
20 Den grund ni står på är apostlarna och profeterna, och den sten som bär och håller samman byggnaden är Jesus Kristus själv!
21 Vi som tror är förenade med Kristus, som delar i ett vackert, ständigt växande tempel åt Gud.
22 Ni är också en del av den byggnad där Guds Ande bor.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®