Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds tempel och Davids kungahus

^1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:

^3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.

⁶ Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.

⁷ Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.

⁸ Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.

⁹ Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.

¹⁰ Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,

¹¹ för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!

¹² Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!

¹³ Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.

¹⁴ Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.

¹⁵ Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.

¹⁶ Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.

¹⁷ Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.

¹⁸ Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.

Josia gör slut på all avgudadyrkan

^1-2 Kungen sammankallade då alla de styrande och alla övriga ledare i Juda och Jerusalem, för att gå med honom till templet. Alla präster och profeter och allt folket i Jerusalem och hela Juda, stora och små, samlades i templet, så att kungen kunde läsa för dem allt som stod i Guds lagbok, som man hade hittat.

³ Han stod vid pelaren framför folket, och han och folket förnyade förbundet med Herren och lovade att alltid lyda honom och göra allt vad boken föreskrev.

⁴ Sedan gav kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten instruktioner att förstöra allt det som hade samband med dyrkan av Baal, Aseran, solen, månen och stjärnorna. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.

⁵ Josia avsatte också de hedniska präster som hans företrädare hade tillsatt för att tända offereldar i templen på höjderna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och planeterna.

⁶ Han tog bort pålen som föreställde Aseran från templet och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Askan strödde man ut över den allmänna begravningsplatsen.

⁷ Han rev också ner husen runt templet där de manliga prostituerade bedrev sin handel och där kvinnorna vävde tyg åt Aseran.

⁸ De Herrens präster som bodde i andra städer hämtade han tillbaka till Jerusalem, och han rev ner templen på höjderna där man hade tänt offereld, ända bort till Geba och Beer-Seba. Han rev också ner templet vid porten till Josuas palats, Jerusalems förre borgmästares hus, som ligger till vänster om stadsporten.

⁹ Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.

¹⁰ Sedan förstörde Josia Tofets altaren i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.

¹¹ Han tog bort de statyer av hästar och vagnar, som stod alldeles vid ingången till templet, intill hovmannen Netan-Meleks hus, och som hade blivit invigda åt solguden av de tidigare kungarna i Juda, och han brände upp solvagnarna.

¹² Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket över Ahas sal och de altaren Manasse hade byggt på templets båda förgårdar. Ja, han slog sönder dem alla, och resterna kastade han i Kidrons dal.

¹³ Sedan rev han ner templen på höjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas onda gudinna, åt Kemos, Moabs fruktansvärde gud, och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde gud.

¹⁴ Josia slog sönder stoderna och välte omkull aserorna. Han orenade dessa platser genom att strö ut människoben över dem,

³¹ Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.

³² Han talar om vad han har sett och hört, men det är bara några få som tror vad han talar om!

^33-34 De som tror honom upptäcker att allt vad Gud har sagt är sant. Denne man, som är sänd av Gud, talar Guds ord. Gud har gett honom sin Ande i obegränsat mått.

³⁵ Fadern älskar honom därför att han är hans Son, och han har gett honom allt som finns.

³⁶ Och alla som tror på Guds Son har evigt liv. De som inte tror och lyder honom kommer aldrig att se himlen, utan Guds vrede drabbar dem.