Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds tempel och Davids kungahus

^1-2 Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa:

^3-5 Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige.

⁶ Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna.

⁷ Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom.

⁸ Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka.

⁹ Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje.

¹⁰ Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk,

¹¹ för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare!

¹² Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung!

¹³ Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem.

¹⁴ Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du.

¹⁵ Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta.

¹⁶ Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje.

¹⁷ Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid.

¹⁸ Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.

Josia regerar i Juda

22 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung. Han regerade i Jerusalem i trettiotvå år. Hans mot hette Jedida och var dotter till Adaja från Boskat.

² Josia följde i sin förfader Davids spår och var i allt lydig mot Herren.

^3-4 I det artonde året av sin regering sände kung Josia sin sekreterare Safan, Asaljas son och Mesullams sonson, till översteprästen Hilkia i templet med dessa order:Samla ihop de pengar som folket ger till prästerna vid tempelingången, när de går upp i helgedomen för att tillbe.

^5-6 Ge pengarna till dem som är ansvariga för byggnationen, så att de kan anställa snickare och murare och köpa timmer och sten till de nödvändiga reparationerna.

⁷ Men de behöver inte redovisa sina utgifter, för de är mycket betrodda.

En bokrulle med Guds lag hittas

⁸ En dag kom översteprästen Hilkia till kungens sekreterare Safan och berättade att han hittat en pergamentrulle i templet. Guds lag finns skriven på den, förklarade han. Han gav Safan rullen, så att han kunde läsa den.

^9-10 När sedan Safan skulle rapportera till kungen om hur arbetet med reparationen gick, nämnde han också om bokrullen, som Hilkia hade hittat, och läste ur den för kungen.

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.

⁵⁵ Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.

⁵⁶ Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,

⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.

⁵⁹ Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.

⁶⁰ Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.

Svår förföljelse tvingar de troende på flykt

8 Paulus var helt och hållet med på att Stefanos skulle dödas. Samma dag bröt en stor förföljelsevåg ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna flydde till Judeen och Samarien.