Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

På flykt men ändå räddad

^1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

³ många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

⁴ Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

⁵ Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

⁶ Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

⁷ Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

⁸ Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

⁹ Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

⁵ Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: 'Mina förfäder var kringvandrande arameer, som flydde till Egypten. De var inte så många, men i Egypten växte de till en folkrik och mäktig nation.

^6-7 Egyptierna behandlade oss illa, och vi ropade till Herren Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, våra svårigheter och vårt förtryck

⁸ och förde oss ut ur Egypten genom mäktiga under och med stark hand. Han gjorde väldiga under inför egyptierna,

⁹ och han har lett oss till den här platsen och gett oss det här landet, som flyter av mjölk och honung!

¹⁰ Och nu, Herre, bär jag fram ett prov från min första skörd i det land som du har gett mig.' Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbed honom.

³² Glöm aldrig den tid när ni först fick höra om Kristus. Kom ihåg hur ni höll er tätt intill Herren, även om det innebar svåra lidanden.

³³ Man skrattade åt er och slog er, och ni fick se andra bli behandlade på samma sätt.

³⁴ Ni led med dem som kastades i fängelse, och trots att man tog allt ifrån er gladde ni er faktiskt, eftersom ni visste att något bättre väntade er i himlen, något som skulle tillhöra er i evighet.

³⁵ Fortsätt att vara lika frimodiga. Tänk på den belöning som väntar!

³⁶ Ni måste hålla ut för att kunna göra allt det Gud förväntar sig av er. Då kommer ni att få allt det han har lovat er:

³⁷ Hans återkomst dröjer inte länge till.

³⁸ Den som har fått sin skuld förlåten och allt rätt ställt med Gud, måste fortsätta att leva av tro och lita på honom i allt. Den som drar sig tillbaka har Gud ingen glädje av.

³⁹ Men vi tillhör inte dem som vänt Gud ryggen och därmed går förlorade. Nej, vi tillhör dem som är säkra på vår frälsning.