Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁴ Varje gång Elkana offrade brukade han ge Peninna och hennes barn av offerköttet.

⁵ Åt Hanna gav han dubbel tilldelning. Han älskade henne mycket, trots att Herren inte gett henne något barn.

⁶ Peninna gjorde inte saken bättre genom att reta Hanna för hennes ofruktsamhet.

⁷ Varje gång hände samma sak. Peninna hånade och skrattade åt Hanna medan de gick till Silo, och Hanna grät och tappade matlusten.

⁸ Vad är det, Hanna? brukade Elkana fråga. Varför äter du inte? Varför oroar du dig så mycket över att du inte kan få några barn? Du har ju mig. Är inte det bättre än tio söner?

⁹ En kväll i Silo, när de hade ätit tillsammans, gick Hanna till Herrens tält, där prästen Eli satt på sin vanliga plats vid sidan av ingången.

¹⁰ Hanna var djupt bedrövad och grät medan hon bad till Herren.

¹¹ Och hon gav detta löfte: Allsmäktige Gud, se till min sorg och svara på min bön och ge mig en son, så ska jag ge honom tillbaka till dig. Han ska tillhöra dig hela livet, och hans hår kommer aldrig att klippas.

^12-13 Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full.

¹⁴ Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!

^15-16 Nej, min herre, jag har inte druckit något, svarade hon. Men jag är ledsen och bekymrad, och därför har jag lagt fram allt som jag burit på inför Herren. Tro inte att jag är en dålig kvinna!

¹⁷ Om det är på det sättet, sa Eli, ska du fatta mod igen! Israels Gud ska svara på din bön, vad den än gäller!

¹⁸ Tack, herre! utbrast hon och gick lycklig och glad sin väg. Hon började att äta igen och såg inte längre så nedslagen ut.

^19-20 Nästa morgon var hela familjen tidigt uppe och gick till tabernaklet för att tillbe Herren än en gång. De återvände sedan hem till Rama. När Elkana låg med Hanna kom Herren ihåg hennes bön, och hon blev med barn och födde en son. Hon kallade honom Samuel, som betyder 'utbedd av Gud

Hanna tackar Herren

2 Hanna bad och tackade Herren med dessa ord:Jag gläder mig i Herren! Han har välsignat mig! Nu har jag ett svar åt mina fiender, för Herren har löst mitt problem. Jag är så glad!

² Ingen är helig som Herren! Det finns ingen annan Gud, ingen enda klippa som vår Gud.

³ Sluta upp med ert högmodiga och stolta tal och era stora ord!Herren vet vad ni har gjort, och han kommer att döma era handlingar.

⁴ Krigarnas bågar är sönderbrutna, men de som stapplade av svaghet är nu starka.

⁵ De som förut mådde väl svälter nu och de som förut var hungriga får nu mat.Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn, men hon som hade många barn tynar bort.

⁶ Herren dödar och Herren ger liv.

⁷ Några låter han vara fattiga och andra rika.En låter han falla, och en annan lyfter han upp.

⁸ Han lyfter upp de fattiga ur dammet på askhögen och behandlar dem som furstar.Han sätter dem på hedersplatserna, och de får ärva rikedomarna.Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.

⁹ Han kommer att skydda sina gudfruktiga barn, men de onda kommer att tystas i mörkret.Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.

¹⁰ De som kämpar mot Herren kommer att brytas sönder. Han dundrar mot dem från himlen.Han dömer hela jorden.Han ger makt till sin kung och stor ära till sin smorde.

¹¹ Under det gamla systemet står prästerna vid altaret dag efter dag och bär fram offer, som aldrig kan ta bort våra synder.

¹² Men Kristus gav sig själv som ett evigt offer till Gud och satte sig sedan på hedersplatsen vid Guds högra sida.

¹³ Nu väntar han på att hans fiender ska bli besegrade.

¹⁴ För genom detta enda offer har han för alltid gjort alla dem som Gud tar emot till sina barn fullkomliga i Guds ögon.

¹⁵ Den helige Ande vittnar också om att det är på det sättet, för han har sagt:

¹⁶ Detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk: Mina lagar ska råda över deras tankar och deras handlande, och de ska alltid veta min vilja och alltid vilja lyda den.

¹⁷ Och sedan tillägger han: Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och laglösa handlingar.

¹⁸ När nu synderna har blivit förlåtna och glömda en gång för alla, finns det inget behov av fler offer.

Att leva av tro

¹⁹ Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.

²⁰ Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.

²¹ Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv

²² i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.

²³ Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.

²⁴ Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.

²⁵ Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.

Jesus talar om framtiden

13 När han senare samma dag lämnade templet sa en av hans lärjungar full av beundran: Mästare, titta vilka enorma byggnader! Och vilka fantastiska stenmurar.

² Jesus svarade: Ja, titta riktigt ordentligt på dem, för inte en enda sten ska lämnas kvar ovanpå den andra, utan allt ska jämnas med marken.

^3-4 När han senare satt på Oljebergets sluttning, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: När ska allt detta ske? Kan man märka när tiden är inne?

⁵ Jesus gav ett ganska ingående svar: Se upp så ingen vilseleder er, sa han,

⁶ för många ska komma och säga att de är er Messias, men de ska leda många vilse.

⁷ Och det kommer att bli väpnade konflikter både här och i andra länder. Men var inte rädda. Det betyder inte att slutet är inne.

⁸ Nationer och maktblock kommer att förklara krig mot varandra, och det kommer att bli jordbävningar på många platser och hungersnöd. Men det är bara början till slutet. Det är som de första värkarna hos en kvinna som ska föda barn.