Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 28
Bön om beskydd och tack för räddning
1 Av David.
Till dig, Herre, ropar jag,
min klippa, var ej stum mot mig.
Om du är tyst mot mig,
blir jag lik dem som far ner i graven.
2 Hör mina böners ljud
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det innersta i din helgedom.
3 För inte bort mig med ogudaktiga
och med ogärningsmän,
som talar vänligt med sin nästa
men har ondska i sina hjärtan.
4 Löna dem efter deras handlingar,
efter deras onda gärningar.
Löna dem efter deras händers verk,
vedergäll dem för vad de har gjort.
5 Ty de ger inte akt på Herrens gärningar,
på hans händers verk.
Därför skall han slå ner dem
och inte mer bygga upp dem.
6 Välsignad vare Herren,
ty han har hört mina böner om nåd.
7 Herren är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta.
Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.
Jag vill tacka honom med min sång.
8 Herren är sitt folks styrka,
ett frälsningens värn är han för sin smorde.
9 Fräls ditt folk
och välsigna din arvedel,
var deras herde och bär dem för evigt!
9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.
12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.
Detta såg Herren,
och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
2 1 Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal. 2 Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, 3 då ni nu har smakat att Herren är god.[a]
Ett heligt prästerskap
4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. 6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.[b] 7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten,[c] 8 en stötesten och en klippa till fall.[d] De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar,[e] han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln