Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
41 Ingen vågar reta honom eller ge sig på honom. Om ingen kan klara av honom, vem vågar då träda fram inför mig?
2 Jag är inte skyldig någon något. Allting under himlen är mitt.
3 Jag ska inte glömma att nämna den oerhörda styrka han besitter.
4 Vem kan tränga igenom hans hud, och vem vågar komma inom räckhåll för hans käftar?
5 Hans tänder är fruktansvärda.
6 Fjällen som täcker hans rygg
7-8 sluter så tätt intill varandra att ingen luft kan tränga in mellan dem och ingenting kan skilja dem åt.
9 När han frustar är det som eld. Hans ögon glöder som kol.
10 Eld kommer ut ur hans mun.
11 Rök kommer ur hans näsborrar, som ånga från kokande vatten.
Gud håller vad han lovat
13 Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,
14 och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.
15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.
16 När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.
17 Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.
18 Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.
19 Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.
20 Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®