Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
12 Men trots att människan kan frilägga dessa skatter, vet hon inte var visheten gömmer sig.
13 Hon inser inte dess oskattbara värde och förstår inte att den inte kan sökas bland människor.
14 'Här finns den inte
15 Visheten kan inte köpas för silver eller guld,
16 inte för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas som jämförelse. Den är mer värd än rubiner.
19 Topas från Etiopien kan inte betala den och inte heller det allra renaste guld.
20 Var kan vi då få tag i visheten? Var finns förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande, inte ens den mest skarpögda fågel i skyn kan upptäcka den.
22 Döden och dödsriket har hört ryktas om den.
23-24 Bara Gud vet var den finns, och bara han kan visa vägen. Han kan se hela jorden och allt under himlen.
25 Han får vinden att blåsa, och han sätter gränser för havet.
26 Han ger regnet dess lagar och visar blixten dess väg.
27 Han vet var visheten finns. Han har granskat den och noga utforskat den.
28 Och han säger till människan: 'Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet, och att fly det onda är sant förstånd.'
29 Job fortsatte sitt försvar:
2 Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,
3 när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.
4 Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,
5 när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig
6 och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.
10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.
Det sjunde sigillet bryts
8 När Lammet hade brutit det sjunde sigillet, blev det alldeles tyst i hela himlen, och tystnaden varade, tyckte jag, ungefär en halvtimme.
2 Och jag såg de sju änglar som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 Sedan kom en annan ängel med ett rökelsekar av guld och ställde sig vid altaret, och man gav honom mycket rökelse, till att blanda med bönerna från Guds folk för att offra dem på guldaltaret framför tronen.
4 Och lukten av rökelsen, blandad med bönerna, steg upp till Gud från altaret.
5 Och ängeln fyllde rökelsekaret med eld från altaret, och kastade sedan ner elden på jorden. Och åskan dundrade och mullrade, och blixtarna flammade och det blev en fruktansvärd jordbävning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®