Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
26 Då svarade Job:
2 Vilka underbara stöttepelare ni är alla tre! Tänk vad ni har uppmuntrat mig i min nöd!
3 Vilka sanningar ni har uttalat, och vilket förstånd ni har bevisat!
4 Vem har hjälpt er att finna alla dessa ord, och i vems anda har ni uttalat dem?
5-6 De döda står nakna och darrar inför Gud på den plats dit de kommit. Döden och dödsriket kan inte dölja något för Gud.
7 Han spänner ut himlen över tomma intet och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar regnet i tjocka moln, som inte brister.
9 Han höljer månen i moln.
10 Han sätter en gräns för havet och en gräns för dagen och natten.
11 Himlens pelare darrar vid hans tillrättavisning,
12 och för hans makt upprörs havets vågor. Hans vishet krossar den mäktigaste.
13 Av hans andedräkt formas skyarna, och hans hand genomborrar den starkaste.
14 Detta är bara något av vad han gör, en stilla viskning om hans makt. Vem kan förstå hans verkliga styrka och kraft?
En oräknelig skara
9 Sedan såg jag en stor skara människor - alltför stor för att kunna räknas - från alla länder, folk och stammar stå inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer.
10 Och de ropade med hög röst: Frälsningen kommer från vår Gud som sitter på tronen, och från Lammet.
11 Och nu samlade sig alla änglarna runt tronen och runt de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten vid tronen i tillbedjan för Gud.
12 Amen! sa de. Välsignelse och härlighet och visdom och tacksägelse och ära och kraft och makt tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen!
13 Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?
14 Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.
15 Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.
16 De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.
17 För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®