Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Nödrop och vånda
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?
3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,
4-5 och ändå är du helig.Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.
6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.
7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.
8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.
9 Är det han som litar på Gud? säger de och skrattar hånfullt. Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?
10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!
13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.
14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.
15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,
Bildad talar igen
18 Bildad från Sua svarade:
2 Vem är det du försöker bedra? Prata förnuftigt om du vill att vi ska svara!
3 Tror du vi är djur, som är både dumma och stumma?
4 Tror du jorden ska skaka, bara för att du river sönder dina kläder i ilska? Ska vi kanske gå och gömma oss allihop?
5 En sak är då säker, att om du inte har någon framgång, är det för att du är ogudaktig. Elden i ditt hus har slocknat.
6 Det är mörkt i varje hus där ogudaktigheten råder.
7 Den ogudaktiges självsäkerhet avtar. Han faller på eget grepp.
8-9 Han går i fällan, och rövare ligger i bakhåll för honom.
10 Det finns snaror överallt där han går.
11 Skräcken ligger på lut runt omkring och bevakar varje steg han tar.
12 Olyckan är efter honom, alltid beredd att störta sig över honom.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar. Döden förtär honom.
14 Rikedomen han litade på ska visa sig förrädisk, och han ska leva i skräck.
15 Hans hem ska försvinna i brinnande svavel.
16 Han ska dras upp med roten som ett träd, och alla hans grenar ska vissna bort.
17 Allt som påminner om hans existens ska utplånas från jorden. Ingen ska komma ihåg honom.
18 Han ska drivas ut ur ljusets rike in i mörkret och förföljas ut ur världen.
19 Han ska varken ha son eller sonson kvar och inte heller några andra släktingar.
20 Gammal och ung förskräcks över hans öde.
21 Ja, detta är vad som händer med syndare, sådana som förkastar Gud.
Gud har lovat oss en viloplats
4 Även om Guds löfte att alla kan få komma till vila i hans rike fortfarande gäller, så måste vi noga se upp med att inte gå vilse och missa målet.
2 Vi har ju fått höra de underbara nyheterna om att Gud vill frälsa oss, precis som de som levde på Moses tid fick göra. Men det blev inte till någon hjälp för dem, eftersom de inte trodde på dem.
3 Bara vi som tror på Gud kan komma in i hans vila. Han har ju sagt: Jag har svurit i min vrede, att de som inte tror på mig aldrig ska komma dit in, trots att han har varit beredd och väntat på dem sedan tidernas början.
4 Vi vet att han fortfarande är beredd och väntar. Det står ju skrivet att Gud vilade på den sjunde dagen, sedan han skapat allt så som han hade planerat det.
5 Trots detta kom de inte dit, för Gud hade till slut sagt: De ska aldrig komma in i min vila.
6 Ändå står löftet kvar, och några ska komma dit, men inte de som först hade möjlighet, för de lyckades inte på grund av sin olydnad.
7 Men han har fastställt en annan dag när det igen är möjligt att komma in, och nu är den dagen inne. Han sa det genom kung David många år efter folkets första misslyckade försök och sa det med de ord som redan citerats: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla.
8 Den vila som Gud här talar om är inte detsamma som Israels land, som Josua ledde dem in i. Om det var det som Gud menade skulle han inte långt senare ha sagt att den rätta tiden att komma dit är i dag.
9 Den fullkomliga vilan för Guds folk återstår alltså.
10 Den som når fram till denna vila kan vila ut efter allt sitt arbete, precis som Gud gjorde efter skapelsen.
11 Låt oss göra allt för att också vi ska komma till denna vila. Låt oss vara försiktiga, så att vi inte som Israels barn är olydiga mot Gud och därför inte lyckas med att nå fram.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®