Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
21 När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.
29 Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad
kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.
2 När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket,
när den ogudaktige härskar suckar folket.
3 Den som älskar vishet ger sin far glädje,
den som ger sig i lag med skökor förstör vad han äger.
4 Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land,
men genom höga pålagor river han ner det.
5 Den som smickrar sin nästa
breder ut ett nät för hans fötter.
6 En ond människas överträdelse snärjer henne,
men den rättfärdige kan jubla och vara glad.
7 Den rättfärdige känner de fattigas sak,
den ogudaktige visar ingen förståelse.
8 Bespottare uppviglar staden,
de visa stillar vreden.
9 När en vis man går till rätta med en dåre,
blir denne arg eller ler
men får ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den ostrafflige,
men de rättsinniga skyddar hans liv.
11 Dåren släpper lös alla sina känslor,
men den vise håller dem tillbaka.
12 Den furste som lyssnar till lögnaktigt tal
har bara ogudaktiga tjänare.
13 Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida,
av Herren får bådas ögon sitt ljus.
14 Den kung som dömer de fattiga rätt,
hans tron skall för alltid bestå.
15 Ris och tillrättavisning ger vishet,
men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.
16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden,
men de rättfärdiga skall se deras fall.
17 Fostra din son, så slipper du oro
och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
18 Utan uppenbarelsen går folket vilse,
lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
19 Blott ord fostrar ingen slav,
trots att han förstår fogar han sig inte.
20 Ser du en man som snabbt tar till orda,
det är mer hopp om dåren än om honom.
21 Om någon skämmer bort sin tjänare alltifrån hans ungdom,
blir denne till sist oregerlig.[a]
22 En argsint man ger upphov till kiv,
den hetlevrade förgår sig ofta.
23 En människas högmod leder till förödmjukelse,
men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som delar byte med en tjuv hatar sitt eget liv,
han hör eden men berättar inget.
25 Människofruktan har med sig snaror,
men den som förtröstar på Herren blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest,
men av Herren får var och en sin rätt.
27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt,
de ogudaktiga avskyr den som lever rätt.
Vem är Jesus?
25 Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte den mannen som de vill döda? 26 Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Har då rådsherrarna verkligen blivit övertygade om att han är Messias? 27 Varifrån den här mannen är, det vet vi, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." 28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte. 29 Jag känner honom, eftersom jag är av honom och han har sänt mig." 30 Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
31 Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska väl han göra fler tecken än den här mannen har gjort?" 32 Fariseerna hörde att folk sade detta om honom. Då skickade översteprästerna och fariseerna ut tempelvakter för att gripa honom. 33 Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er, innan jag går till honom som har sänt mig. 34 Ni skall söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." 35 Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl bege sig till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? 36 Vad menar han med att säga: Ni kommer att söka efter mig och inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln