Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
21 När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.
Ordspråk av Salomo samlade av Hiskias män (Kap 25-29)
25 Dessa ordspråk är också av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
2 Det är Guds ära att dölja en sak
och kungars ära att utforska den.
3 Himlens höjd och jordens djup
och kungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
4 Tag bort slagget från silvret,
så får guldsmeden fram en klenod av det.
5 Tag de ogudaktiga ur kungens tjänst,
så blir hans tron befäst genom rättfärdighet.
6 Förhäv dig inte inför kungen
och ställ dig inte på de storas plats.
7 Ty det är bättre att man säger till dig: "Stig hit upp",
än att du flyttas ner för en förnämare man,
som dina ögon har sett.
8 Var inte för snabb att starta en rättstvist,
för vad tänker du göra längre fram,
om din motpart skämmer ut dig?
9 Lägg fram din egen sak mot din motpart,
men röj inte någon annans hemlighet,
10 så att inte någon som hör det drar skam över dig
och du för all framtid får dåligt rykte.
11 Som guldäpplen i silverinfattning
är ord talade i rätt tid.
12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke
är en vis förmanare för ett lyssnande öra.
13 Som snöns svalka på en skördedag
är en pålitlig budbärare för den som sänt honom.
Sin herres själ vederkvicker han.
14 Som moln och vind utan regn
är den som skryter med gåvor han inte ger.
15 Genom tålamod kan furstar övertalas,
en mild tunga kan krossa ben.
16 Om du finner honung, ät inte för mycket,
så att du blir övermätt och kräks.
17 Låt inte din fot komma för ofta i din väns hus,
så att han tröttnar på dig och får motvilja mot dig.
18 En stridshammare, ett svärd och en skarp pil
är den som vittnar falskt mot sin nästa.
19 Som en ruttnande tand och en slintande fot
är förtroende för en svekfull på nödens dag.
20 Att sjunga visor för ett sorgset hjärta
är som att klä av sig en vinterdag
eller som syra på soda.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta,
om han är törstig, ge honom att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud,
och Herren skall belöna dig.
23 Nordanvind för med sig regn,
tasslande tunga sura miner.
24 Bättre bo i en vrå på taket
än dela huset med en grälsjuk kvinna.
25 Som friskt vatten för en törstig själ
är gott budskap från fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förorenad brunn
är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.
27 Att äta för mycket honung är inte gott,
att söka sin egen ära är inte ärofullt.
28 Som en nerbruten stad utan murar
är den man som inte kan styra sitt sinne.
Den gamla och den nya människan
3 Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv,[a] då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. 5 Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. 6 Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.[b] 7 Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. 8 Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. 9 Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. 11 Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt,[c] slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln