Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Vad Gud förväntar sig av mig

101 Jag vill sjunga om din nåd och rättvisa, Herre. Jag vill sjunga en lovsång till dig!

² Jag vill leva ett felfritt liv, men jag behöver all din hjälp. Hjälp mig, inte minst i mitt eget hem, att vara så som du vill att jag ska vara.

³ Hjälp mig att säga nej till allt som är lågt och skamligt. Jag avskyr ohederlighet av alla slag, och jag vill inte bli inblandad i något som inte behagar dig.

⁴ Jag vill inte ha något att göra med människor som har något ont i sinnet.

⁵ Jag tänker inte tolerera att någon i hemlighet förtalar sina medmänniskor. Jag tänker inte tillåta högfärd och stolthet.

⁶ Jag ska göra de gudfruktiga i landet till mina hjältar och låta dem bo hos mig. Bara de som är verkligt goda människor ska få vara i min tjänst.

⁷ Men lögnare och bedragare har ingenting i mitt hus att göra.

⁸ Och varje morgon kommer jag att kasta ut dessa brottslingar från Guds stad.

Salomo visar prov på sin vishet

¹⁶ Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.

^17-18 Ers Majestät, vi bor båda i samma hus, började en av dem. Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.

¹⁹ Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.

²⁰ Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.

²¹ På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.

²² Den andra kvinnan avbröt henne: Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt.På det sättet grälade de alltså inför kungen.

²³ Låt oss nu reda ut det här, sa kungen. Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.

²⁴ Ge mig nu ett svärd. Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:

²⁵ Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del.

²⁶ Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!Nej, varken du eller jag ska ha honom, sa den andra kvinnan. Dela honom mellan oss i stället!

²⁷ Då sa kungen: Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!

²⁸ Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.

Församlingen utser sju medhjälpare till apostlarna

6 Men när de troendes antal ökade så snabbt, uppstod det en hel del missnöje bland dem. De nyomvända bland de grekisktalande klagade över att man glömde bort deras änkor och att de inte fick lika mycket mat vid den dagliga utdelningen som de hebreisktalande änkorna fick.

² De tolv kallade därför samman de troende till ett möte.Vi bör använda vår tid till att predika och inte till att sköta matutdelningen, sa de.

³ Ta därför reda på, kära bröder, vem ibland er som är mest lämpad för detta. Välj sedan ut sju män, som är pålitliga och fyllda av den helige Ande, och som alla uppskattar. Vi kommer därefter att anförtro den här uppgiften åt dem.

⁴ Sedan kan vi använda vår tid till bön och tjänsten att predika Guds ord.

⁵ Alla tyckte att detta lät förnuftigt, och de valde följande män: Stefanos, en man som var full av tro och helig Ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en före detta hedning, som blivit omvänd till den judiska tron och sedan blivit kristen.

⁶ Dessa sju fördes fram inför apostlarna som bad för dem och välsignade dem genom att lägga sina händer på dem.

⁷ Guds ord nådde nu ut i allt större kretsar, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Många av de judiska prästerna blev också omvända.