Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud räddar mig
1-2 Gud, var barmhärtig mot mig! Jag vill gömma mig under dina vingars skugga tills stormen är över.
3 Jag vill ropa till himlens Gud, han som ger mig allt vad jag behöver.
4 Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig. Han ska rädda mig från dessa lögnare, som hela tiden vill förgöra mig.
5 Jag är omringad av fiender som är som vilda lejon. Deras tänder är vassa som spjut och deras tungor är som svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen. Låt din makt och höghet bli synlig över hela jorden!
7 Mina fiender har lagt ut fällor för mig. Skräcken griper tag i mig. De har grävt en fallgrop där jag ska gå. Men titta! Nu har de själva fallit ner i den!
8 Gud, jag känner mig lugn och trygg! Inte att undra på att jag kan sjunga lovsånger till dig!
9 Vakna upp, min själ! Börja spela på harpa och lyra! Låt oss hälsa den nya dagen med sång!
10 Herre, jag vill tacka dig bland folken, inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din kärlek är oföränderlig. Ända upp till himlen räcker den.
12 Och din trofasthet når längre än molnen.Gud, du är upphöjd över himlen! Låt din ära lysa över hela jorden!
David flyr för Absalom
13 En budbärare kom så småningom till Jerusalem och sa till David: Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!
14 Vi måste omedelbart fly, innan det är för sent! konstaterade David. Om vi hinner ut ur staden innan han kommer, kan både vi och Jerusalem räddas.
15 Vi står på din sida, svarade hans rådgivare. Gör det som du tycker är bäst.
16 Kungen och hans familj gav sig genast iväg. Han lämnade bara tio bihustrur kvar att sköta om palatset.
17-18 David stannade en bit utanför staden och lät alla gå före honom, även de sex hundra filisteer som hade kommit med honom från Gat, och dessutom kereteerna och peleteerna.
19-20 Plötsligt vände sig kungen till Ittai, kaptenen för de sex hundra männen från Gat, och sa till honom: Vad gör du här egentligen? Gå tillbaka med dina män till Jerusalem, till din kung, för du är en gäst i Israel, en främling i fångenskap. Du har ju nyss kommit. Varför skulle jag tvinga dig att i dag vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart det bär? Gå tillbaka och ta med dig dina trupper. Fortsätt att vara god och trofast!
21 Ittai svarade: Jag svär vid Gud och vid mitt eget liv, att dit du går tänker jag gå, vad som än händer, och även om det gäller liv eller död.
22 Då svarade David: Kom då med oss! Och Ittai och hans män med sina familjer fortsatte att stå på Davids sida.
23 Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.
24 Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.
25-26 Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst.
27 Sedan sa kungen till Sadok: Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.
28 Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen.
29 Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.
30 David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.
31 Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!
Ett liv i kärlek
5 Följ Guds exempel i allt vad ni gör, på samma sätt som ett barn försöker likna sin far.
2 Var kärleksfulla mot varandra och följ Kristi föredöme, han som älskade er och gav sig själv åt Gud som ett offer som var nödvändigt för era synder. Gud tyckte om detta offer, för Kristi kärlek till er var som välluktande parfym för honom.
3 Låt det inte finnas någon sexuell synd eller annan orenhet eller girighet bland er. Ni är ju kristna!
4 Smutsiga historier, fräckheter och grova skämt är ingenting för er. Påminn i stället varandra om Guds godhet och var tacksamma.
5 Det ska ni ha klart för er: Kristi och Guds rike kommer aldrig att tillhöra någon som lever i sexuell omoral, inte heller den som är självisk, för en självisk person är egentligen en avgudadyrkare. Han älskar och tillber detta livets goda mer än Gud.
6 Låt er inte luras av dem som försöker att ursäkta dessa synder. Gud ser allvarligt på synden och hans vrede kommer att drabba dem som inte lyder honom.
7 Håll er borta från sådana människor.
8 En gång var era hjärtan fyllda av mörker, men nu är de fyllda av ljus från Herren, och ert uppträdande borde visa det!
9 Därför att ni har detta ljus inom er, bör ni bara göra det som är gott och riktigt och sant.
10 Lär er dag för dag att förstå vad som är Herrens vilja.
11 Ta inte del i några tvivelaktiga handlingar, utan gå emot dem och avslöja dem i stället.
12 Vad de ogudaktiga sysslar med i mörkret är så avskyvärt att man inte ens vill tala om det.
13 Men när ljuset lyser avslöjas deras synd, och sanningen kommer i dagen. Och när de inser hur fel de verkligen lever, kanske en del av dem till och med blir ljusets barn.
14 Det är därför som Gud säger i Skriften: Vakna, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus vara ditt ljus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®