Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön mitt I förtvivlan

^1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!

³ Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?

⁴ Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.

⁵ Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.

⁶ Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.

⁷ Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.

⁸ Han ska själv befria Israel från all dess synd.

Absalom ber att få träffa David

²⁵ Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.

²⁶ Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.

²⁷ Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.

²⁸ När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,

²⁹ skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.

³⁰ Då sa Absalom till sina tjänare: Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den! Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,

³¹ och snart kom Joab till Absalom och frågade: Varför har du förstört min åker?

³² Absalom svarade: Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig.

³³ Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.

Engagera er!

6 Kära bröder, om någon av er faller för en frestelse, så bör ni som andliga människor finkänsligt och ödmjukt hjälpa honom tillbaka till den rätta vägen. Men se upp så att ni själva inte kommer fel.

² Engagera er i andras svårigheter och problem, för då gör ni det Herren befallt er att göra.

³ Om någon inbillar sig att han är alltför betydelsefull för att ödmjuka sig på detta sätt, så lurar han sig själv.

⁴ Var och en bör se till att göra sitt allra bästa, för då upplever man personlig tillfredsställelse av ett väl utfört arbete och behöver inte jämföra sig med någon annan.

⁵ Alla har vi våra svagheter och problem att kämpa med, och ingen av oss är fullkomlig.

⁶ De som blir undervisade i Guds ord bör dela allt gott, både andligt och materiellt, med sina lärare.

⁷ Se till att ni inte blir lurade! Kom ihåg att man inte kan strunta i Gud och sedan tro att detta inte har någon betydelse. En människa får alltid skörda samma slags säd som hon har sått!

⁸ Om hon sår för att tillfredsställa sina egna syndiga begär, kommer hon med säkerhet att skörda andligt förfall och död. Men om hon sår Andens goda säd, så kommer hon att få skörda det eviga liv, som den helige Ande ger.

⁹ Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för om vi inte tappar modet och ger upp kommer vi så småningom att få skörda välsignelser.

¹⁰ Därför bör vi ta vara på varje tillfälle att göra det som är gott, särskilt mot våra kristna bröder och systrar.