Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 130

Ur djupaste nöd

¹ En vallfartssång.

Absaloms benådning

²⁵ I hela Israel fanns ingen som prisades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. ²⁶ När han lät klippa håret på sitt huvud - i slutet av varje år lät han klippa det, eftersom det blev för tungt för honom - så vägde håret tvåhundra siklar efter kungsvikt. ²⁷ Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.

²⁸ När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, ²⁹ sände han bud efter Joab i avsikt att skicka denne till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller. ³⁰ Då sade han till sina tjänare: "Ni ser att Joab har en åker bredvid min och där har han korn. Gå och tänd eld på den." Absaloms tjänare tände då eld på åkern. ³¹ Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: "Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?" ³² Absalom svarade: "Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: 'Varför fick jag komma hem från Gesur? Det hade varit bättre om jag ännu hade varit kvar där.' Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Finns det någon missgärning hos mig så må han döda mig." ³³ Joab gick då till kungen och berättade detta för honom. Och denne kallade Absalom till sig. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste Absalom.

Bär varandras bördor

6 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. ² Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. ³ Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. ⁴ Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra. ⁵ Ty var och en skall bära sin egen börda. ⁶ Men den som får undervisning i ordet bör dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. ⁷ Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. ⁸ Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. ⁹ Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. ¹⁰ Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.