Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

²⁶ När Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter honom. ²⁷ När sorgetiden var över, sände David bud och lät hämta henne till sitt hus. Hon blev hans hustru och födde honom en son. Men det som David hade gjort misshagade Herren.

Natans strafftal och Davids ånger

12 Herren sände Natan till David. Han kom till David och sade till honom: "Två män bodde i samma stad. Den ene var rik och den andre fattig. ² Den rike hade får och boskap i mycket stor mängd. ³ Men den fattige hade ingenting alls utom ett enda litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det och det växte upp hos honom och hans barn. Det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var som en dotter för honom. ⁴ Så kom en vägfarande till den rike mannen. Då nändes han inte ta av sina egna får och sin egen boskap för att reda till åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattiges lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom."

⁵ Då blev David alldeles rasande på den mannen och han sade till Natan: "Så sant Herren lever: Den man som har gjort detta förtjänar döden! ⁶ Lammet skall han ersätta fyradubbelt, för att han gjorde detta och var så obarmhärtig." ⁷ Natan sade då till David: "Du är den mannen! Så säger Herren, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand. ⁸ Jag har gett dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn. Jag har gett dig Israels och Juda hus. Och om detta hade varit för litet skulle jag ha gett dig ännu mer. ⁹ Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig. Du har dödat honom med ammoniternas svärd. ¹⁰ Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig. ¹¹ Så säger Herren: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen. ¹² Du har gjort sådant i hemlighet, men jag skall låta det ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen."

¹³ Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot Herren." Natan sade till David: "Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö.

Psalm 51

Bön om syndernas förlåtelse

¹ För sångmästaren, en psalm av David, ² när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.

Enheten i Kristi kropp

4 Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. ² Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. ³ Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: ⁴ en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, ⁵ en Herre, en tro, ett dop, ⁶ en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

⁷ Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut. ⁸ Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. ^{[a] 9} Detta ord "han steg upp" vad betyder det, om inte att han också stigit ner till jorden? ¹⁰ Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. ¹¹ Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. ¹² De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, ¹³ tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.

¹⁴ Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. ¹⁵ Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. ¹⁶ Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

²⁴ När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus. ²⁵ De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" ²⁶ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.

²⁷ Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." ²⁸ De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" ²⁹ Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." ³⁰ De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? ³¹ Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." ^{[a] 32} Då sade Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. ³³ Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." ³⁴ De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" ³⁵ Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.