Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, förlåt mig

En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.^1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig

⁴ och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!

⁵ Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.

⁶ Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.

⁷ Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.

⁸ Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!

⁹ Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!

¹⁰ Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.

¹¹ Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.

¹² Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!

¹⁹ När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder.

²⁰ Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka.

²¹ Sedan vände han sig till Aron och frågade: Vad har folket gjort med dig eftersom du har fört dem in i en så fruktansvärd synd?

²² Lugna dig lite, svarade Aron. Du vet ju själv hur ogudaktiga de här människorna är.

²³ De sa till mig: 'Gör en gud åt oss, som kan leda oss, för det måste ha hänt något med Mose.'

²⁴ Då sa jag till dem: 'Ge mig era örhängen!' Jag fick dem, kastade dem i elden, och plötsligt fanns kalven där bara!

²⁵ När Mose såg den lösaktighet Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender,

²⁶ ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: Alla som vill stå på Herrens sida kommer hit och ställer sig bredvid mig. Då kom alla leviterna över till honom.

Herrens måltid

¹⁷ Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.

¹⁸ Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.

¹⁹ Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.

²⁰ På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter

²¹ utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.

²² Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.