Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Davids synd med Bat-Seba
11 Följande år på våren, som var den tid då krigen brukade bryta ut, skickade David Joab och Israels armé för att förgöra ammoniterna. De slog dem i strid och belägrade staden Rabba, men David stannade i Jerusalem.
2 En kväll när han inte kunde somna, gick han ut på palatsets tak. Därifrån såg han en ovanligt vacker kvinna, som just tog sitt kvällsbad.
3 Han sände en tjänare för att ta reda på vem hon var och fick veta att hon hette Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till Uria.
4 Då sände David bud efter henne. Hon kom, och han låg med henne. Sedan återvände hon hem. (Hon hade vid detta tillfälle just gått igenom reningsceremonierna efter sin menstruation.)
5 När hon senare upptäckte att hon var med barn, meddelade hon David detta.
David försöker komma undan
6 Då sände David bud till Joab: Skicka hem hetiten Uria.
7 När Uria kom, frågade David hur Joab och armén i övrigt klarade sig och hur det gick i kriget.
8 Sedan sa han till honom att gå hem till sin fru och vila sig. David sände mat från sitt eget bord till Urias hus.
9 Men Uria gick inte hem. Han stannade den natten vid palatsets port och sov tillsammans med de andra tjänarna.
10 När David fick reda på detta, skickade han efter Uria och sa till honom: Vad är det med dig? Varför gick du inte hem till din fru i går kväll, när du hade varit borta så länge?
11 Uria svarade: Arken och armén och generalen och hans officerare befinner sig ute på de öppna fälten. När de nu har slagit läger där ute, skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min fru? Jag svär att jag aldrig skulle göra något sådant.
12 Det kanske är riktigt, sa David till honom, men stanna här i kväll. I morgon kan du återvända till armén.Då stannade Uria i palatset,
13 och David bjöd honom till sitt bord och fick honom drucken. Men Uria gick inte hem den kvällen heller utan sov än en gång vid palatsets port.
14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab som han gav till Uria.
15 Brevet innehöll en befallning till Joab att placera Uria längst fram i ledet, där striden stod som hetast och att sedan snabbt dra tillbaka trupperna och lämna honom där för att dödas!
Det finns ingen som gör något gott
14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.
3 Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!
4 De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?
5 Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.
6 Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.
7 O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
Guds underbara plan
14-15 När jag tänker på storheten och visheten i Guds plan, faller jag ner på mina knän och ber till honom. Han är verkligen far till allt, och allt skapat i himlen och på jorden har honom att tacka för det liv de fått.
16 Därför ber jag till Gud att han av sina underbara, obegränsade resurser ska ge er den helige Andes mäktiga kraft till styrka för er inre människa.
17 Och jag ber att Kristus ska få allt större rum i era hjärtan och genom tron bo i er. Jag önskar att era rötter ska tränga djupt ner i Guds underbara kärleks mylla,
18-19 och att ni ska kunna känna och förstå ? precis som alla Guds barn borde ? hur l¦ngt Guds kärlek sträcker sig, och hur vid och djup och hög den verkligen är. Jag önskar att ni också ska få uppleva hans kärlek till er själva, fastän den är så stor att ni aldrig kommer att se dess slut eller helt känna eller förstå den. På så¦ sätt kommer ni till sist att bli helt uppfyllda av denna gudomliga kärlek.
20 Äran tillhör Gud, som kan göra mycket mer än vi någonsin skulle våga be eller ens drömma om. Ja, oändligt mycket mer än våra högsta önskningar, böner och tankar och mer än allt vi kan hoppas. Så stor är den kraft som verkar inom oss.
21 Därför vill vi i hela församlingen lovprisa Jesus Kristus i all evighet och för alla tider.
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Jesus går på vattnet
16 På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön och väntade på honom där.
17 Men när mörkret föll och Jesus ännu inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum.
18-19 Ganska snart blåste det upp, och sjögången blev häftig. De var omkring en halvmil från land. Plötsligt fick de se Jesus. Han gick på vattnet! Då blev de oerhört rädda,
20 men han ropade till dem och sa till dem att inte vara oroliga.
21 Då lät de honom komma upp i båten, och i samma ögonblick var båten framme vid den plats som de skulle till.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®