Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, där du är vill jag vara

^1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!

³ Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.

⁴ Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.

⁵ Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.

⁶ Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.

⁷ Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.

⁸ Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.

David blir känd vida omkring

8 Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.

² Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.

⁴ David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.

⁶ David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.

⁷ Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,

⁸ och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.

⁹ När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser

¹⁰ sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.

^11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.

¹⁴ Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.

¹⁶ Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.

¹⁷ Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.

¹⁸ Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.

¹⁷ När vi kom fram till Miletos skickade han ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesos och bad dem komma ner till båten för att träffa honom.

¹⁸ När de hade anlänt sa han till dem: Ni vet att från den dag då jag satte min fot i Turkiet och till nu,

¹⁹ har jag ödmjukt tjänat Herren under tårar, och jag har varit hotad till livet på grund av judarnas sammansvärjningar.

²⁰ Ändå har jag aldrig tvekat att säga sanningen, vare sig offentligt eller i era hem.

²¹ Jag har haft samma budskap till både judar och icke-judar och allvarligt uppmanat dem att vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.

²² Och nu ska jag resa till Jerusalem för jag dras oemotståndligt dit av den helige Ande. Jag vet inte vad som väntar mig,

²³ utom det att den helige Ande har sagt till mig i stad efter stad att fängelse och lidande ligger framför mig.

²⁴ Men livet är inte värt något, om jag inte använder det för att utföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig, det vill säga att berätta de goda nyheterna om Guds väldiga godhet och kärlek för andra.

²⁵ Och nu vet jag att ingen av er som jag umgåtts med och predikat de goda nyheterna för, någonsin kommer att få se mig igen.

²⁶ Och jag vill göra det fullständigt klart att jag inte är skyldig till att någon människa går förlorad,

²⁷ för jag har inte tvekat att förkunna hela Guds frälsningsplan för världen.

²⁸ Var nu på er vakt! Se till att ni föder och vårdar Guds hjord, hans församling som är köpt med hans Sons blod, för den helige Ande har lagt ansvaret på er som ledare.

²⁹ Jag vet mycket väl att sedan jag har lämnat er, kommer falska lärare att uppträda som glupska vargar bland er. De kommer inte att skona hjorden.

³⁰ Några av er kommer själva att förvränga sanningen för att få anhängare.

³¹ Var på er vakt! Kom ihåg de tre år som jag tillbringade hos er, och hur jag hela tiden, både dag och natt, med tårar vakade över er.

³² Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans vård och åt hans underbara ord, som ska bygga upp er tro och ge er hela det arv som tillhör dem han har utvalt.

³³ Jag har aldrig krävt ett öre av er.

³⁴ Ni vet att jag har använt mina händer för att kunna betala för mig, och till och med för att kunna fylla behoven hos dem som följt med mig.

³⁵ Och jag har alltid varit ett föredöme för er i fråga om att hjälpa de fattiga, för jag har kommit ihåg Herren Jesu ord: 'Det ger mer välsignelse att ge än att få.'

³⁶ När Paulus hade slutat tala knäböjde han och bad med dem,

³⁷ och de grät högt då de omfamnade honom och sa adjö.

³⁸ Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle träffas. Sedan följde alla honom ner till båten.