Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds ark förs till Jerusalem
6 Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk från Baale-Juda för att därifrån föra upp Guds ark som hade uppkallats efter Namnet, namnet Herren Sebaot, honom som tronar på keruberna. 3 De satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort från Abinadabs hus på höjden, och Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.
12 Det blev berättat för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han ägde, för Guds arks skull. Då gick David och förde Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt, offrade han en tjur och en gödkalv. 14 Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod. 15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark dit upp under jubel och basuners ljud.
16 När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte, föraktade hon honom i sitt hjärta.
17 När de hade fört in Herrens ark och ställt den på dess plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 18 Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. 19 Åt allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
Psalm 24
Ärans konung och hans rike
1 Av David. En psalm.
Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren,
världen och de som bor i den.
2 Ty han har grundlagt den på haven,
och givit den fäste på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får träda in i hans helgedom?
4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta,
den som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 Han skall få välsignelse från Herren
och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte som frågar efter honom.
De som söker ditt ansikte,
de är Jakobs barn.[a] Sela.
7 Höj, ni portar, era huvuden,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
8 Vem är denne ärans konung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj, ni portar, era huvuden,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans konung kan tåga in.
10 Vem är denne ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung. Sela.
Utkorelsen ett ämne för lovprisning
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Johannes Döparens död
14 Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes[a] fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
17 Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet[b] för dig att ha din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, 20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." 24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." 26 Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. 27 Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. 29 Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln