Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud älskar Jerusalem

^1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.

³ Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.

⁴ Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.

⁵ Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.

⁶ Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.

⁷ De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.

⁸ Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.

⁹ Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.

¹⁰ Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.

¹¹ Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa

¹² och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.

¹³ Gå runt staden och räkna alla dess torn!

¹⁴ Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.

¹⁵ Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.

Juda kröner David till kung

2 Efter en tid frågade David Herren: Ska jag flytta tillbaka till Juda? Och Herren svarade: Ja!Till vilken stad ska jag flytta? Herren svarade: Till Hebron.

² David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.

³ Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.

⁴ Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda.När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,

⁵ skickade han dem detta budskap: Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.

⁶ Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.

⁷ Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung.

Abner kröner Is-Boset till kung

⁸ Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.

⁹ Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.

^10-11 Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.

⁸ Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.

⁹ Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.

¹⁰ Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.

¹¹ Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.

¹² Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.

¹³ Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.