Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
Saul dör
10 Filisteerna anföll och besegrade Israels trupper, som vände om och flydde, och många stupade på Gilboas bergssluttningar.
2 Filisteerna förföljde Saul och hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. Sönerna blev dödade alla tre,
3 och Saul var hårt pressad och anfölls från alla sidor, när filisteernas bågskyttar lyckades såra honom.
4 Skynda dig och döda mig med ditt svärd, innan dessa oomskurna hedningar tar mig till fånga och torterar mig, skrek han åt sin vapendragare.Men denne vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det, så att det genomborrade honom.
5 När vapendragaren såg att Saul var död, tog han sitt liv på samma sätt.
6 Saul och hans tre söner dog alltså i striden. Sauls familj blev utplånad på en och samma dag.
7 När israeliterna i dalen nedanför fick höra att deras trupper hade drivits på flykten och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Filisteerna intog dem sedan.
8 När filisteerna kom tillbaka följande dag för att plundra dem som stupat i striden och för att samla ihop bytet från slagfältet, hittade de kropparna av Saul och hans söner.
9 De tog hans kläder och rustning, högg av honom huvudet och sände sedan budbärare runt i hela landet för att berätta nyheten om sin seger.
10 Sauls vapen hängde de upp i ett avgudatempel, och hans huvud hängde de i Dagons tempel.
11 Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul,
12 drog deras soldater ut på slagfältet och hämtade Sauls och hans söners kroppar. De begravde dem under eken i Jabes och sörjde och fastade i sju dagar.
13 Saul dog på grund av sin olydnad mot Herren och därför att han hade rådfrågat ett medium
14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade Herren honom och gav kungariket till David, Isais son.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®