Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Vilken Gud vi har

Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.^1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!

³ Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.

⁴ När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!

⁵ Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.

⁶ Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.

⁴³ Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.

^44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.

⁴⁷ Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!

⁴⁸ Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.

⁴⁹ Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.

⁵⁰ Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!

Saul dör på slagfältet

31 Under tiden hade filisteerna börjat att strida mot Israel. Israeliterna flydde, och många föll på Gilboas berg.

² Filisteerna omringade Saul och dödade hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.

^3-4 Sedan anföll bågskyttarna Saul och sårade honom svårt. Då sa han till sin vapendragare: Döda mig med ditt svärd innan dessa hedningar tar mig till fånga och torterar mig.Men hans vapendragare vågade inte, så Saul tog sitt eget svärd och kastade sig mot det.

⁵ När hans vapendragare såg att han var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog med honom.

⁶ Saul och hans tre söner, hans vapendragare och alla hans män mötte döden tillsammans den dagen.

⁷ När israeliterna på andra sidan dalen och bortom Jordan hörde att deras armé hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer, och filisteerna kom och intog dem.

⁸ När filisteerna nästa dag gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans tre söner på berget Gilboa.

⁹ De högg huvudet av Saul, tog hans rustning och sände bud om hans död till alla avgudatempel för att alla skulle få del av de goda nyheterna.

¹⁰ Sauls rustning lades i Astartes tempel, och hans kropp fäste man upp på Bet-Sans mur.

¹¹ Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort,

¹² gick alla deras stridsdugliga män nattetid till Bet-San. Där tog de ner Sauls och hans söners kroppar från muren och förde dem till Jabes, där man brände dem.

¹³ Sedan begravde man deras ben under ekträdet vid Jabes och fastade i sju dagar.

Ge i glädje

9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.

² Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.

³ Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.

⁴ Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!

⁵ Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.