Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
23 Under tiden hade bergspasset vid Mikmas besatts av ett förband ur filisteernas armé.
Jonatans djärva plan
14 Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son, till sin unge livvakt: Kom så går vi över dalen till filisteernas förläggning. Men han berättade inte för sin far vad han hade för planer.
2 Saul hade slagit läger runt granatträdet i Migron vid gränsen till Gibea med sina 600 män.
3 Bland dem fanns prästen Ahia, son till Ikabods bror Ahitub, som var sonson till Pinehas och sonsons son till Eli, Herrens präst i Silo.Ingen hade lagt märke till att Jonatan gått sin väg.
4 För att komma till filisteernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två skarpa klippor, som kallades Boses och Sene.
5 Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas, och den södra mot Geba.
6 Nu går vi över till dessa hedningar, hade Jonatan sagt till sin livvakt. Herren kommer kanske att göra ett under för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få!
7 Bra, svarade hans unge följeslagare. Vi gör det du tycker är bäst. Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.
8 Då gör vi så här, sa Jonatan.
9 Om de säger när de ser oss: 'Stanna där ni är tills vi kommer till er
10 Men om de säger: 'Kom hit upp och strid!' så ska vi göra det. Det kommer nämligen att vara Guds signal att han ska hjälpa oss att besegra dem.
11 När filisteerna såg dem, ropade de: Titta! Israeliterna kravlar upp ur sina hål!
12 Sedan ropade de till Jonatan: Kom hit upp, så ska vi visa dig hur man strider! Kom nu, klättra tätt bakom mig, ropade Jonatan till sin livvakt, för Herren ska hjälpa oss att besegra dem!
13 De måste använda både händer och fötter för att ta sig upp. Sedan började Jonatan driva dem framför sig och högg ner den ene efter den andre. Hans livvakt kom efter och gav dem nådastöten.
14 Så dödades cirka tjugo man vars kroppar till slut låg kringspridda över ett ganska stort område.
15 Plötsligt utbröt panik i hela filisteernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, samtidigt som det blev jordbävning.
16 Sauls vaktposter i Gibea fick se en underlig syn. Hela filisteernas armé upplöstes när soldaterna flydde åt alla håll.
17 Ta reda på vem som saknas bland oss, befallde Saul. När männen stod uppställda fann man att Jonatan och hans livvakt var borta.
18 Hämta Guds ark, ropade Saul till Ahia. (Arken var bland Israels folk på den tiden).
19 Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filisteernas läger allt mer och mer.Nej, låt arken vara! skrek Saul.
20 Sedan rusade Saul och hans män till stridsplatsen och fann att filisteerna dödade varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.
21 Nu förenade sig de israeliter, som varit i filisteernas armé, med Sauls och Jonatans män.
22 Slutligen anslöt sig också de som hade gömt sig i bergen när de såg att filisteerna började fly.
23 Herren räddade Israel den dagen, och striden fortsatte bortom Bet-Aven.
En sista förmaning
11 Som ni kan se av dessa stora bokstäver så är det jag själv som skriver dessa avslutningsord.
12 De lärare, som försöker att övertyga er om att ni måste omskära er, gör det av ett enda skäl. De vill bli populära och undvika den förföljelse som omedelbart skulle komma om de erkände att bara Kristi kors kan frälsa.
13 Och inte ens dessa lärare, som låter sig omskäras, försöker att hålla de andra judiska lagarna. Men de vill att ni ska omskäras för att de ska kunna skryta med att ni är deras lärjungar.
14 När det gäller mig själv så vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herres, Jesu Kristi, kors. För detta kors skull dödades för länge sedan mitt intresse för allt det som var attraktivt i världen, och världens intresse för mig är också för länge sedan dött.
15 Kom ihåg att det inte spelar någon roll om vi har blivit omskurna eller inte. Det som betyder något är att vi verkligen i Kristus har blivit förvandlade till nya och annorlunda människor.
16 Jag önskar Guds nåd och frid över alla som lever på det sättet och över alla dem som verkligen tillhör Gud.
17 Ge mig nu inte mer bekymmer, för min kropp är full av sår och ärr efter all misshandel, märken som visar att jag tillhör Jesus Kristus.
18 Kära bröder, nåd från vår Herre Jesus Kristus ska vara med er alla.HälsningarPaulus
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®