Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En bön för kungen

^1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!

³ Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.

⁴ Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.

⁵ Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.

⁶ Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!

⁷ Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.

⁸ Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.

⁹ Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!

¹⁰ Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!

Saul har inte tålamod att vänta

^1-2 Under sitt andra regeringsår utvalde Saul 3.000 män till tjänst. Han tog med sig 2.000 av dem till Mikmas och berget Betel, medan de övriga fick stanna kvar med hans son Jonatan i Gibea i Benjamins land. Resten av armén skickades hem.

^3-4 Jonatan anföll filisteernas läger i Geba och slog dem. Nyheten spreds snabbt genom filisteernas land, och Saul uppmanade till allmän mobilisering i Israel. Han lät meddela att han hade utplånat det filisteiska lägret och varnade sina trupper för filisteernas hat mot dem. Hela den israelitiska armén mobiliserades därför igen, och trupperna förenade sig i Gilgal.

⁵ Filisteerna rekryterade en mäktig armé på 30.000 vagnar, 6.000 ryttare och ett oräkneligt antal soldater. De slog läger vid Mikmas öster om Bet-Aven.

⁶ När Israels män fick se fiendens oerhörda styrka förlorade de helt och hållet fattningen. De gömde sig i grottor, skogssnår och gropar och bland klipporna och till och med i gravar och vattenbehållare.

⁷ Somliga gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land. Under tiden stannade Saul i Gilgal, och de som var med honom darrade av skräck för vad som väntade dem.

⁸ Samuel hade tidigare sagt till Saul att vänta i sju dagar på honom, men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom,

⁹ beslöt Saul att själv offra ett brännoffer och ett tackoffer.

¹⁰ Men just när han hade avslutat offrandet kom Samuel. Saul gick ut för att möta honom och få hans välsignelse, men Samuel sa: Vad är det du har gjort?

¹¹ Saul svarade: När jag såg att mina män gick ifrån mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade, och att filisteerna stod vid Mikmas klara till strid,

¹² sa jag: 'Filisteerna är beredda att marschera mot oss, och jag har inte bett Herren om hjälp!' Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret utan att vänta på din ankomst.

¹³ Du har handlat som en dåre! utropade Samuel. Du har inte hållit Herrens din Guds bud. Han tänkte göra dig och dina ättlingar till Israels kungar i evighet,

¹⁴ men nu måste kungamakten tas ifrån dig. Herren vill nämligen ha en man som lyder honom, och han har redan utvalt den som han vill ha och har redan tillsatt honom som kung över sitt folk. Du har nämligen inte rättat dig efter Herrens bud.

¹⁵ Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Gibea i Benjamins land. När Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar!

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

4 Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.

² Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:

³ Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde

⁴ föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.

^5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.

⁷ Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.

⁸ Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.

⁹ Hör noga på vad jag säger er!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

¹⁰ När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?

^11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'

¹³ Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?

¹⁴ Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.

¹⁵ Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.

¹⁶ Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.

¹⁷ Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.

¹⁸ Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,

¹⁹ men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.

²⁰ Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.