Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁴ Israels ledare möttes i Rama för att diskutera situationen med Samuel.

⁵ De lät honom förstå att mycket hade blivit annorlunda efter det att han dragit sig tillbaka, för hans söner var inte goda män.Ge oss en kung, som alla andra folk, bad de.

⁶ Samuel blev upprörd när han hörde detta och gick till Herren för att få råd.

⁷ Lyssna till dem, svarade Herren. Det är mig de förkastar och inte dig. De vill inte längre ha mig till kung.

⁸ Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar, och nu ger de dig samma behandling.

⁹ Ge dem vad de ber om, men varna dem för vad det innebär att lyda under en kung!

¹⁰ Samuel berättade allt detta för folket och sa:

¹¹ En kung kommer att ta ut era söner till krigstjänst och använda dem framför sina vagnar.

¹² Några kommer att bli tvingade att vara befäl och leda hans trupper i krig. Andra kommer att bli slavarbetare och tvingas plöja hans åkrar och bärga hans skördar eller sätts att tillverka hans vapen och vagnar.

¹³ Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till arbete i hans kök och bageri.

^14-15 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och en tiondel av er skörd och ge den till sina tjänstemän.

¹⁶ Han kommer att kräva att få era slavar, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov.

¹⁷ Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar, och ni kommer att bli hans slavar.

¹⁸ Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung, som ni nu ber om, men då ska Herren inte hjälpa er.

¹⁹ Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar.

²⁰ Vi vill ändå ha en kung, för vi vill vara som alla andra folk, sa de. Han ska härska över oss och leda oss i strid.

¹⁴ Då sa Samuel till folket: Kom, låt oss alla gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.

¹⁵ De gick därför till Gilgal, och vid en högtidlig ceremoni inför Herren krönte de Saul till kung. Sedan offrade de tackoffer till Herren, och Saul och hela Israel firade den lyckliga utgången.

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

¹³ Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.

¹⁴ Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.

¹⁵ Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.

¹⁶ Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.

¹⁷ Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.

¹⁸ Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.

Vår jordiska kropp har begränsningar

5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.

Jesus beskylls för att vara besatt av Satan

²⁰ När han återvände till det hus där han bodde började folk på nytt att samlas, och snart var huset så fullt av folk så att varken han eller lärjungarna ens fick tid att äta.

²¹ När hans anhöriga hörde det kom de för att försöka ta hand om honom. Han är galen! sa de.

²² Men de judiska lagexperterna, som hade kommit från Jerusalem, sa: Han är besatt av Satan, de onda andarnas kung. Det är därför som de onda andarna lyder honom.

²³ Jesus kallade då till sig dessa män och med hjälp av exempel som de alla förstod frågade han: Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴ Ett rike som strider med sig självt kommer att gå under.

²⁵ Och en familj, där man ständigt och jämt grälar och strider med varandra, kan inte bestå.

²⁶ Om djävulen strider med sig själv, så har han inte längre någon makt och det är ute med honom.

²⁷ Han måste bindas innan hans onda andar kan kastas ut, på samma sätt som en stark man måste bindas innan man kan bryta sig in i hans hus och stjäla hans tillhörigheter.

²⁸ Därför vill jag till varje pris göra klart för er att vilken synd som helst kan förlåtas, till och med hädelse mot min Far.

²⁹ Men den som hädar den helige Ande kan aldrig förlåtas. Det är en oförlåtlig synd.

³⁰ Han sa detta till dem därför att de påstod att han gjorde sina under genom djävulens kraft och inte genom den helige Andes kraft.

Jesus berättar om sin verkliga familj

^31-32 Nu kom hans mor och hans bröder till det överfulla huset där han undervisade människorna. Eftersom de själva inte kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. Din mor och dina bröder är här utanför och vill träffa dig, sa man till honom.

³³ Men han svarade: Min mor och mina bröder! Vilka är det?

³⁴ Sedan såg han på dem som stod runt omkring och sa: De här är min mor och mina bröder!

³⁵ Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.