Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Filisteerna återlämnar arken

6 När arken varit i filisteernas land i sju månader,

² kallade filisteerna på sina präster och spåmän och frågade dem: Hur ska vi göra när vi sänder tillbaka Guds ark? Ska vi ha med oss gåvor?

³ Om ni sänder tillbaka den, så gör det inte utan ett skuldoffer till Israels Gud, sa man till dem. Då ska ni bli friska och förstå varför plågan inte har upphört förut.

^4-5 Vad för slags skuldoffer? frågade de.Man sa då till dem: Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld. Det är ju detta som har plågat er över hela landet. Om ni lämnar över dessa gåvor och sedan prisar Israels Gud, kommer han kanske att sluta att förfölja er och er gud.

⁶ Var inte hårdhjärtade och upproriska, som Farao och egyptierna var. De lät inte israeliterna gå förrän Gud hade sänt fruktansvärda plågor över Egypten.

⁷ Bygg nu en ny vagn och spänn för två kor som har fått kalvar och som aldrig förr har gått i ok, och ta deras kalvar ifrån dem.

⁸ Ställ Guds ark på vagnen tillsammans med ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld, och släpp sedan korna att gå som de vill.

⁹ Om de går över gränsen till vårt land och går in i Bet-Semes, vet vi att det var Israels Gud som förde denna stora ondska över oss. Om de i stället återvänder till sina kalvar, är denna plåga en slump och inte alls skickad av Gud.

¹⁰ Männen följde instruktionerna.Två kor spändes för vagnen, och deras kalvar togs undan.

¹¹ Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen.

¹² Korna gick mycket riktigt direkt ut på vägen mot Bet-Semes och råmade medan de gick. Filisteernas styresmän följde dem ända till gränsen vid Bet-Semes.

¹³ Invånarna i Bet-Semes skördade vete i dalen. När de såg arken komma, blev de alldeles vilda av glädje!

¹⁴ Vagnen rullade in på en åker tillhörig en man som hette Josua, och den stannade vid en stor sten. Folket bröt sönder virket i vagnen, gjorde upp eld och slaktade korna och offrade dem till Herren som ett brännoffer.

¹⁵ Män ur Levi stam hjälptes åt att lyfta ner arken och skrinet med guldföremålen från vagnen och placerade dem på stenen. Det blev många brännoffer och andra offer till Herren från Bet-Semes den dagen.

¹⁶ Filisteernas fem styresmän såg allt detta och återvände till Ekron samma dag.

¹⁷ Bölderna av guld som hade sänts av filisteerna som ett skuldoffer till Herren kom från städerna Asdod, Gasa, Askelon, Gat och Ekron.

¹⁸ Guldråttorna var också fem till antalet och representerade dessa befästa städer med kringliggande områden som tillhörde filisteernas styresmän. Man kan fortfarande se den stora stenen på Josuas åker i Bet-Semes.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

⁴ En dag berättade han denna liknelse för en stor skara människor som samlats för att lyssna på honom, samtidigt som fler och fler fortsatte att komma från de omkringliggande städerna:

⁵ En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av utsädet på stigen, och folk trampade på det, och fåglarna kom och åt upp det.

⁶ En del föll på den grunda och steniga jorden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte var nog fuktigt i jorden.

⁷ En del föll bland tistlar, där de späda skotten snart kvävdes.

⁸ Men en del av utsädet föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger större skörd än vad mannen hade sått. När Jesus hade berättat denna liknelse sa han: Om någon har öron att höra med, använd dem nu!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

⁹ Hans lärjungar frågade honom vad berättelsen betydde.

¹⁰ Han svarade: Gud har gett er möjlighet att förstå dessa liknelser. De avslöjar sanningen om Guds rike. Men människorna här hör orden och förstår inte, precis som de gamla profeterna har förutsagt.

¹¹ Detta är vad berättelsen betyder: Utsädet är Guds ord.

¹² Den hårda stigen, där en del av det föll, är som vissa människor som hör Guds ord. Snart kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli frälsta.

¹³ Den steniga marken liknar de människor som tycker om att höra predikningar och blir entusiastiska, men budskapet slår inte rot hos dem. De vet att det är sant, och de tror en tid. Men så fort de sätts på prov ger de upp sin tro.

¹⁴ Det som sås bland tistlar är en bild av de människor som hör budskapet och tror på det, men som låter det kvävas av livets bekymmer, rikedomar, plikter och nöjen. Därför växer de inte till.

¹⁵ Den goda jorden däremot är människor med goda och uppriktiga hjärtan. De lyssnar till Guds ord och håller sig till det, och sprider det till andra så att de också kommer till tro.