Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

3 Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli.Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.

^2-5 Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:Samuel! Samuel! sa Herren.Ja, svarade Samuel. Vad är det? Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. Här är jag, vad är det du vill? frågade han.Jag ropade inte på dig, svarade Eli. Gå tillbaka och lägg dig. Då lydde Samuel,

⁶ men Herren ropade igen: Samuel!Samuel gjorde som förut och sprang till Eli.Ja, svarade han, vad är det du vill ha? Jag har inte ropat på dig, min son, sa Eli. Gå tillbaka och lägg dig.

⁷ Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.

⁸ Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli.Ja, sa han. Vad vill du? Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.

⁹ Därför sa han till Samuel: Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' Samuel gick tillbaka och lade sig.

¹⁰ Då kom Herren och ropade som förut: Samuel! Samuel!Nu svarade Samuel Herren och sa: Tala, jag lyssnar.

¹¹ Då sa Herren: Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.

¹² Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.

¹³ Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.

¹⁴ Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer.

¹⁵ Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.

^16-17 Men Eli ropade på honom. Min son, sa han, vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!

¹⁸ Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt.Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst, löd Elis kommentar.

¹⁹ Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.

²⁰ Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

² Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

³ Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

⁴ Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

⁶ Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

¹³ Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

¹⁴ Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

¹⁵ Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

¹⁶ Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

^17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

⁵ Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.

⁶ För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.

⁷ Men denna dyrbara skatt ? den kraft och det ljus som nu finns inom oss ? b¤r vi i ett tillf¤lligt skal, det vill s¤ga i v¦ra svaga kroppar. Alla kan se att denna underbara kraft inom oss m¦ste komma fr¦n Gud, och inte kan vara v¦r egen.

⁸ Vi är på alla sidor omgivna av svårigheter, men inte nerbrutna eller utslagna. Vi ser ofta ingen utväg, men vi ger för den skull inte upp.

⁹ Vi är förföljda till det yttersta, men Gud överger oss aldrig. Vi blir nedslagna, men vi reser oss och fortsätter.

¹⁰ Våra kroppar hotas ständigt av döden, på samma sätt som Jesus hotades av döden. Därför kan alla se att det bara är den levande Kristus inom oss som skyddar oss.

¹¹ Ja, vi lever i ständig fara för våra liv, därför att vi tjänar Herren, men det ger oss gång på gång tillfälle att låta Jesu Kristi kraft bli synlig i våra döende kroppar.

¹² På grund av det vi predikar står vi ansikte mot ansikte med döden, men för er har det resulterat i evigt liv.

Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen

²³ En annan gång, när Jesus och hans lärjungar gick förbi några åkrar på en sabbatsdag, ryckte lärjungarna av ax och åt upp kornen.

²⁴ Några av de judiska ledarna sa då till Jesus: Titta vad de gör! Är det inte förbjudet i lagen att skörda vete på sabbatsdagen?

^25-26 Men Jesus svarade dem: Har ni aldrig hört om när kung David och hans följeslagare blev hungriga. På den tid då Evjatar var överstepräst gick de in i Guds hus, och David inte bara åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, utan gav det också till sitt folk. Det var också mot lagen.

²⁷ Men kom ihåg att sabbaten skapades för människornas skull, och inte människan för sabbatens skull.

²⁸ Och därför har Människosonen makt att bestämma vad som är tillåtet och inte tillåtet att göra på sabbaten.

Jesus botar en man med en vanställd hand på sabbatsdagen

3 Medan Jesus var i Kafarnaum gick han som vanligt till synagogan. Där lade han märke till en man som hade en vanställd hand.

² Eftersom det var sabbatsdag höll Jesu fiender noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand? I så fall fick de något att anklaga honom för.

³ Jesus bad mannen att resa sig så att alla kunde se honom.

⁴ Sedan vände han sig till de närvarande och frågade: Är sabbatsdagen en dag då man får göra gott eller inte? Eller är det en dag då man ska rädda människoliv eller förgöra människoliv? Men ingen ville svara honom.

⁵ Då såg han förargat på dem för han var djupt bedrövad över deras likgiltighet för människornas nöd, och han sa till mannen: Sträck ut din hand! Mannen gjorde det, och han blev genast frisk i sin hand.

⁶ Fariseerna lämnade då synagogan och började smida planer tillsammans med kung Herodes vänner och anhängare om hur man på enklaste sätt skulle röja Jesus ur vägen.