Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

² Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

³ Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

⁴ Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

⁶ Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

¹³ Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

¹⁴ Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

¹⁵ Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

¹⁶ Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

^17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

^19-20 Nästa morgon var hela familjen tidigt uppe och gick till tabernaklet för att tillbe Herren än en gång. De återvände sedan hem till Rama. När Elkana låg med Hanna kom Herren ihåg hennes bön, och hon blev med barn och födde en son. Hon kallade honom Samuel, som betyder 'utbedd av Gud

Hanna uppfyller sitt löfte till Gud

^21-22 Nästa gång det var dags för det årliga offret reste Elkana, Peninna och barnen till tabernaklet utan Hanna, för hon ville vänta. Låt mig amma barnet en tid, så ska jag sedan ta honom till tabernaklet och lämna honom där, bad hon.

²³ Elkana samtyckte och sa: Ja, vi gör det som du tycker är bäst, bara Herrens vilja får ske.Därför stannade hon hemma tills hon slutat amma barnet.

²⁴ Sedan tog hon honom till tabernaklet i Silo, fastän han fortfarande var mycket liten. Hon tog också med sig en tre år gammal tjur som offer, och en säck vete och lite vin.

²⁵ De slaktade tjuren, och sedan förde de pojken till Eli.

²⁶ Min herre, kommer du ihåg mig? frågade Hanna honom. Jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren!

²⁷ Jag bad honom ge mig denne pojke, och Herren har svarat på min bön.

Gud står på vår sida

³¹ Vad ska vi säga om något så underbart som detta? Om Gud är med oss, finns det då någon som kan vara emot oss?

³² Eftersom han inte ens skonade sin egen son, utan offrade honom för vår skull, ska han då inte ge oss allt med honom?

³³ Vem törs anklaga oss som Gud har utvalt till sina egna? Kommer Gud att göra det? Nej! Han är den som har frikänt oss och fört oss in i ett rätt förhållande till honom.

³⁴ Vem kommer då att döma oss? Kommer Kristus att göra det? Nej! Han är den som dog för oss och som uppstod från de döda för oss. Han sitter nu på hedersplatsen bredvid Gud, och han ber för oss där i himlen.

³⁵ Vem kan då någonsin stänga oss ute från Kristi kärlek? När vi upplever svårigheter och olyckor, när vi förföljs eller blir slagna till marken, beror det på att han inte älskar oss längre? Och om vi är hungriga eller utfattiga, eller i fara eller hotas med döden, har då Gud övergett oss?

³⁶ Nej! Skrifterna säger oss att för hans skull måste vi vara beredda att möta döden när som helst - vi är som får som väntar på att bli slaktade.

³⁷ Men trots allt detta vinner vi en härlig seger genom Kristus, som älskar oss så mycket att han har dött för oss.

^38-39 Och jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset. Varken död eller liv, varken bekymmer för denna dagen eller för morgondagen, varken krafter ovan molnen eller nere i djupet, inget kan skilja oss från denna kärlek.