Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 95
Uppmaning till tillbedjan och lydnad
1 Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
3 Ty Herren är en stor Gud,
en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand,
och bergens höjder är hans.
5 Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe,
låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.
I dag, om ni hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
9 där era fäder frestade mig
och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
"De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede:
"De skall inte komma in i min vila."
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det
och täckas av skam,
han som sade till mig:
"Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
hur han trampas ner som smuts på gatan.
11 En dag skall dina murar byggas upp.
På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar,
likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.
18 Vem är en Gud som du,
som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.
26 När de sedan hade sjungit lovsången,[a] gick de ut till Oljeberget.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
27 Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. [b] 28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." 29 Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." 30 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." 31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln