Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Petrus tal

³⁴ Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ³⁶ Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. ³⁷ Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. ³⁹ Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. ⁴⁰ Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, ⁴¹ inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. ⁴² Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. ⁴³ Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Herrens festmåltid

Psalm 118

Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp

Kristi uppståndelse

15 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, ² och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. ³ Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, ⁴ att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, ⁵ och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. ⁶ Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. ⁷ Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ⁹ Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ¹⁰ Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹ Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.

Petrus tal

³⁴ Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ³⁵ utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ³⁶ Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. ³⁷ Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: ³⁸ hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. ³⁹ Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. ⁴⁰ Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, ⁴¹ inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. ⁴² Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. ⁴³ Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Den tomma graven

20 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. ² Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

³ Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. ⁴ De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. ⁵ Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. ⁶ Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där ⁷ och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. ⁸ Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. ⁹ Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. ¹⁰ Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

¹¹ Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. ¹² Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. ¹³ Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." ¹⁴ När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. ¹⁵ Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." ¹⁶ Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. ¹⁷ Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." ¹⁸ Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

Jesus uppstår ur graven

16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. ² Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. ³ De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" ⁴ Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. ⁵ De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. ⁶ Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. ⁷ Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er." ⁸ Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.^[a]