Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
FEMTE BOKEN
Psalm 107
De återlöstas tacksamhet
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Så säger Herrens återlösta,
de som han har återlöst från fiendens hand,
3 de som han har församlat från länderna,
från öster och väster,
från norr och söder.[a]
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar,
de fann ingen plats där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Han ledde dem på den rätta vägen,
så att de kom till en stad där de kunde bo.
8 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
9 ty han stillade själens törst
och mättade själens hunger med sitt goda.
10 De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i elände och järnbojor,
11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,
de kom på fall och hade ingen hjälpare.
13 Men de ropade till Herren i sin nöd
och han frälste dem ur deras trångmål.
14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,
han slet sönder deras bojor.
15 Må de tacka Herren för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
16 ty han krossade kopparportar
och bröt sönder järnbommar.
15 I stället för att du var övergiven och hatad,
så att ingen ville ta vägen genom dig,
skall jag göra dig till härlighet för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 Du skall dia hednafolkens mjölk,
ja, kungabröst skall du dia.
Då skall du förstå att jag, Herren, är din frälsare,
att den Starke i Jakob är din återlösare.
17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag skall sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land
eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen,
månen skall inte mer lysa dig med sitt sken.
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20 Din sol skall inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
ty Herren skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skall upphöra.
21 Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga
och för evigt besitta landet,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.
22 Av den minste skall det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, skall med hast låta detta ske,
när dess tid kommer.
Jesus är världens ljus
12 Jesus talade åter till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." 13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd giltigt, eftersom jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 Ni dömer på människors vis. Jag dömer ingen. 16 Och även om jag dömer är min dom rättvis, eftersom jag inte är ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Också i er egen lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.[a] 18 Jag är den som vittnar om mig själv. Om mig vittnar även Fadern som har sänt mig." 19 Då frågade de: "Var är din Fader?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig, skulle ni också känna min Fader." 20 Dessa ord talade han vid offerkistan, när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln