Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 105
Herrens gärningar mot sitt folk
1 Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja!
12 Ty så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig.
Ty med en fiendes slag har jag slagit dig.
Jag har straffat dig hårt,
ty din missgärning är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din missgärning är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 Men nu skall alla som ätit av dig bli uppätna,
och alla dina motståndare,
ja, alla skall gå i fångenskap.
De som skövlat dig skall bli skövlade,
och alla som plundrat dig skall jag lämna till plundring.
17 Ty jag skall låta dig tillfriskna
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar "den fördrivna",
"det Sion som ingen frågar efter".
18 Så säger Herren:
Se, jag skall göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor
och förbarma mig över hans boningar.
Staden skall åter byggas upp på sin höjd,
och palatset skall stå på sin rätta plats.
19 Från dem skall lovsång höras
och rop från glada människor.
Jag skall föröka dem,
och de skall inte bli färre.
Jag skall ära dem,
och de skall inte anses obetydliga.
20 Hans söner skall bli som förr,
hans menighet skall bestå inför mig,
och jag skall straffa alla som förtrycker honom.
21 Hans ledare skall vara en av hans egna,
hans härskare skall utgå från hans mitt.
Jag skall låta honom komma nära mig och nalkas mig.
Ty vem är den som vågar sitt liv genom att nalkas mig?
säger Herren.
22 Och ni skall vara mitt folk
och jag skall vara er Gud.
36 Tro på ljuset, medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta drog han sig tillbaka och dolde sig för dem.
Judarnas otro
37 Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm[a] uppenbarad?[b] 39 Alltså kunde de inte tro. Jesaja har också sagt: 40 Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig. [c] 41 Detta sade Jesaja, därför att han såg hans härlighet och talade om honom. 42 Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln