Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 147
Tacksägelse för Herrens välgärningar
1 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud.
Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar dem som drivits bort från Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
deras sår förbinder han.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd,
han nämner dem alla vid namn.
5 Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd har ingen gräns.
6 Herren uppehåller de ödmjuka,
men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sjung till Herren med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
8 han som täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp på bergen
9 och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 Han har ej sin lust i hästens styrka,
ej sin glädje i mannens snabbhet.
11 Herren gläder sig åt dem som fruktar honom,
åt dem som hoppas på hans nåd.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
Halleluja!
Babels gudar faller
46 Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig,
deras bilder läggs på djur och boskap.
De som ni bar omkring är en belastning,
en börda för den trötte.
2 Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig från moderlivet,
burna av mig ända från modersskötet.
4 Ända till er ålderdom är jag Denne,
och till dess ni blir grå skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
5 Med vem vill ni likna och jämföra mig,
med vem vill ni jämställa mig,
så att jag skulle likna honom?
6 Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 Man lyfter upp den på axeln, bär bort den
och sätter ner den på dess plats.
Där står den och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den, kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Tag det till hjärtat, ni överträdare.
9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,
ty jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 Jag förkunnar från början vad som skall komma
och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,
allt vad jag vill kommer jag att göra.
11 Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske,
vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran från rättfärdighet:
13 Se, jag låter min rättfärdighet komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
9 Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. 11 Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? 12 Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln