Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 125
Herren beskyddar sitt folk
1 En vallfartssång.
De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
2 Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 Ogudaktighetens spira skall inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga inte skall räcka ut
sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, Herre, mot de goda,
mot dem som har uppriktiga hjärtan.
5 Men dem som viker av på krokiga vägar
skall Herren föra bort
tillsammans med ogärningsmännen.
Frid över Israel!
En minnesbok
16 Men då talade de som fruktar Herren med varandra,
och Herren gav akt och lyssnade.
En minnesbok blev skriven inför honom
för dem som fruktar Herren
och ärar hans namn.
17 De skall vara mina, säger Herren Sebaot,
min egendom på den dag då jag utför mitt verk.
Jag skall visa medömkan med dem
så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.
18 Då skall ni åter se skillnaden
mellan den rättfärdige och den ogudaktige,
mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.
Herrens domedag
4 Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.
Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt
vara som halm.
Dagen som kommer skall bränna upp dem,
säger Herren Sebaot,
den skall lämna kvar
varken rot eller kvist.
2 Men för er som fruktar mitt namn
skall rättfärdighetens sol gå upp
med läkedom under sina vingar.
Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås.
3 Ni skall trampa ner de ogudaktiga,
ty de skall vara som stoft under era fötter
på den dag då jag utför mitt verk,
säger Herren Sebaot.
4 Kom ihåg min tjänare Mose lag
som jag gav honom befallning om på Horeb,
stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel.
5 Se, jag skall sända till er profeten Elia,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
6 Han skall vända fädernas hjärtan till barnen
och barnens hjärtan till deras fäder,
så att jag inte kommer och slår
landet med tillspillogivning.
9 På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. 11 De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[a] 12 Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln