Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 27
Gemenskap med Herren
1 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
7 Hör, Herre!
Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!
Folkets trolöshet
10 Har vi inte alla en enda Fader?
Har inte en enda Gud skapat oss?
Varför handlar vi då svekfullt mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 Juda har handlat svekfullt,
och avskyvärda ting
har bedrivits i Israel och i Jerusalem.
Ty Juda har kränkt det Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar.
12 Herren skall från Jakobs tält utrota var och en som gör detta,
både hög och låg[a]
och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot.
13 Och för det andra gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte längre vill se till offergåvan
eller ta emot något från er hand med glädje.
14 Och ni frågar: "Varför?"
Jo, Herren har varit vittne mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har handlat trolöst mot henne,
fastän hon är din maka,
din hustru som du ingått förbund med.
15 Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande tillhör honom.
Och varför ett?
Han söker avkomma som hör Gud till.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så tag vård om er ande
och handla inte trolöst.
17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
Ni frågar: "På vilket sätt har vi tröttat ut honom?"
Jo, ni säger: "Den som gör det onda
är god i Herrens ögon,
och han gläder sig över dem",
eller: "Var är Gud som dömer?"
Förbundets ängel
3 Se, jag skall sända min budbärare
och han skall bereda vägen för mig.
Och den Herre som ni söker
skall plötsligt komma till sitt tempel,
förbundets ängel som ni längtar efter.
Se, han kommer,
säger Herren Sebaot.
Löftet om Johannes Döparens födelse
5 På den tiden då Herodes[a] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst[c] inför Gud, 9 fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.[d] 10 Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. 11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. 13 Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln