Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 83
Bön om hjälp mot Guds folks fiender
1 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var inte tyst,
tig inte och var inte stilla, Gud!
3 Ty se, dina fiender larmar,
och de som hatar dig lyfter huvudet.
4 Mot ditt folk har de onda planer,
de rådslår mot dem som du beskyddar.
9 Assur har också slutit sig till dem,
han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10 Gör med dem som du gjorde med Midjan,
som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
17 Täck deras ansikten med skam
så att de söker ditt namn, Herre.
18 De skall komma på skam och förskräckas till evig tid,
de skall komma på skam och gå under.
Hamans död
7 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." 3 Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. 4 För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" 6 Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"
10 Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln