Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
FJÄRDE BOKEN
Psalm 90
Guds evighet och människans förgänglighet
1 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
ja, från evighet till evighet är du, Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft,
du säger: "Vänd åter, ni människors[a] barn!"
4 Ty tusen år är i dina ögon
som den dag som förgick i går,
de är som en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn.
Om morgonen liknar de gräset som frodas.
6 Om morgonen gror det och blomstrar,
om aftonen vissnar det och blir torrt.
13 Vänd åter, Herre! Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr,
så att vi får jubla och vara glada
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare
och din härlighet över deras barn.
17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss.
Ge framgång åt våra händers verk,
ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
32 Lyssna, ni himlar, jag vill tala,
hör, du jord, orden från
min mun.
2 Som regnet må min lära drypa,
som daggen må mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 Ty Herrens namn skall jag förkunna,
ge ära åt vår store Gud.
4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar,
ty alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn, utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han då ej din Fader som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far, han skall berätta för dig,
dina äldste, de skall säga dig det.
8 När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn.
9 Ty Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom och tog honom i sin vård,
han bevarade honom som sin ögonsten.
11 Liksom en örn väcker upp sitt bo,
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Blott Herren ledde honom,
ingen främmande gud vid hans sida.
13 Han lät honom fara fram över landets höjder
och han fick äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung ur hälleberget
och olja ur den hårda klippan.
14 Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,
tillsammans med det bästa av lamm,
baggar från Basan och bockar,
det bästa och märgfullaste vete.
Druvors blod drack du, skummande vin.
18 Du övergav Klippan som födde dig.
Du glömde Gud som gav dig livet.
7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. 8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss.
Guds nåd har uppenbarats
11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln