Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 97

Glädje över Herrens allmakt

⁷ Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand och att de hade tillbett andra gudar. ⁸ De hade också levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. ⁹ Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren, sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. ¹⁰ De hade rest stoder och aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. ¹¹ Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom uppväckt Herrens vrede. ¹² De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: "Ni skall inte göra så."

¹³ Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt hela den lag som jag gav era fäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna." ¹⁴ Men de hörde inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud. ¹⁵ De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit med deras fäder och de förordningar som han hade givit dem. De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som dessa. ¹⁶ De övergav Herrens, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också aseror åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. ¹⁷ De lät sina söner och döttrar gå genom eld och bedrev spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och uppväckte därmed hans vrede. ¹⁸ Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

¹⁹ Men inte heller Juda höll Herrens, sin Guds, bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. ²⁰ Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade bort dem från sitt ansikte.

²⁵ De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" ²⁶ Jesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta.

²⁷ Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." ²⁸ De frågade honom: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" ²⁹ Jesus svarade: "Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." ³⁰ De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? ³¹ Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." ^{[a] 32} Då sade Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. ³³ Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." ³⁴ De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" ³⁵ Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.