Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Zajin

Varning för olydnad

¹⁰ När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig - det har stora och vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ och hus, fulla med allt gott, som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivplanteringar som du inte har planterat - när du då äter och blir mätt ¹² må du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ¹³ Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed. ¹⁴ Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, ¹⁵ ty en nitälskande Gud är Herren, din Gud, i din mitt. Se därför till att inte Herrens, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

¹⁶ Ni skall inte fresta Herren, er Gud, så som ni frestade honom i Massa. ¹⁷ Ni skall troget hålla Herrens, er Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. ¹⁸ Du skall göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, för att det må gå dig väl och för att du må komma in i och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat åt dina fäder, ¹⁹ genom att han driver bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.

²⁰ När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren, vår Gud, har gett er?, ²¹ då skall du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. ²² Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. ²³ Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. ²⁴ Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta Herren, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han gjort till denna dag. ²⁵ Det skall vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

⁴⁵ Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. ⁴⁶ Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. ⁴⁷ Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?^[a] Den här mannen gör många tecken. ⁴⁸ Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." ⁴⁹ En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. ⁵⁰ Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" ⁵¹ Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. ⁵² Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. ⁵³ Från den dagen överlade de om att döda honom. ⁵⁴ Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.^[b] Där var han tillsammans med sina lärjungar.

⁵⁵ Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.^{[c] 56} De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" ⁵⁷ Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.