Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 19
Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Himlarna vittnar om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar hans händers verk.
3 Den ena dagen talar om det för den andra,
den ena natten kungör det för den andra,
4 utan tal och utan ord,
deras röst hörs inte.
5 De når ut över hela jorden,
deras ord når till världens ände.
Åt solen har han gjort en hydda i dem,
6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare,
den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
7 Den går upp vid himlens ena ände
och går sin kretsgång till den andra.
Ingenting undgår dess hetta.
8 Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger själen nytt liv.
Herrens vittnesbörd är sant,
det gör enkla människor visa.
9 Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Hans bud är klart,
det upplyser ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består i evighet.
Herrens domslut är sanna,
de är alla rättfärdiga.
11 De är dyrbarare än guld,
än mängder av fint guld.
De är sötare än honung,
än renaste honung.
12 Genom dem blir din tjänare varnad,
den som följer dem får stor lön.
13 Vem märker själv hur ofta han felar?
Förlåt mig mina hemliga brister.
14 Bevara också din tjänare för fräcka människor,
låt dem inte ha makt över mig,
så blir jag fullkomlig
och fri från svår överträdelse.
15 Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig,
Herre, min klippa och min återlösare.
Lagar för sabbaten
10 I sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda. 11 Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering. 12 Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.
13 Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.
40 Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." 41 Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? 42 Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?"[a] 43 Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. 44 Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.
45 Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46 De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47 Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? 48 Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? 49 Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." 50 Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51 "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52 De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln