Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

² Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen ³ och sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger."

⁴ Då sade Herren till Mose: "Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. ⁵ När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag."

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I kväll kommer ni att förstå att det är Herren som har fört er ut ur Egyptens land, ⁷ och i morgon skall ni se Herrens härlighet. Herren har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?" ⁸ Och Mose fortsatte: " Herren ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för Herren har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot Herren."

⁹ Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför Herren, för han har hört hur ni knotar." ¹⁰ När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig Herrens härlighet i molnskyn.

¹¹ Och Herren sade till Mose: ¹² "Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud."

¹³ På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. ¹⁴ När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. ¹⁵ Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta.

Psalm 105

Herrens gärningar mot sitt folk

²¹ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. ²² Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. ²³ Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. ²⁴ Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. ²⁵ Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. ²⁶ När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.

Kämpa för tron

²⁷ Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium ²⁸ utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. ²⁹ Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, ³⁰ eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har.

Vingårdsarbetarnas lön

20 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. ² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. ³ Vid tredje timmen^[a] gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. ⁴ Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. ⁵ Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. ⁶ Också vid elfte timmen gick han ut och fann några andra stå där, och han sade till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa? ⁷ De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till min vingård, ni också.

⁸ På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön. Men börja med de sista och sluta med de första. ⁹ De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. ¹⁰ När sedan de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick en denar. ¹¹ När de fick den, klagade de på husbonden och sade: ¹² De där som kom sist har gjort en timme, och du har jämställt dem med oss, som har stått ut med dagens slit och hetta. ¹³ Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? ¹⁴ Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. ¹⁵ Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon^[b] på att jag är så god? ¹⁶ Så skall de sista bli de första och de första bli de sista."