Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 114

Herrens under vid uttåget ur Egypten

Molnstoden och eldstoden

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota. ¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade. ¹⁹ Och Mose tog med sig Josefs ben, ty Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, tag då med mina ben härifrån."

²⁰ Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. ²¹ Herren gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. ²² Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.

¹¹ Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra ¹² och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. ¹³ Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. ¹⁴ Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. ¹⁵ Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. ¹⁶ Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.