Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 105
Herrens gärningar mot sitt folk
1 Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja!
9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, ty hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och vältrade bort stenen från öppningen till brunnen och gav sin morbror Labans får vatten. 11 Jakob kysste Rakel och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far. 13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel[a] i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett. 45 Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid. 46 David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud.[b] 47 Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 48 Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:
49 Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats,
där jag kan vila?[c]
50 Har inte min hand gjort allt detta?
Avslutande anklagelse
51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder. 52 Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och honom har ni nu förrått och mördat, 53 ni som har fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln