Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
13 Du har skapat mina njurar,
du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda
innan någon av dem hade kommit.
17 Hur outgrundliga[a] är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu hos dig.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efrata födde Rakel, och förlossningen var svår. 17 Då det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, också den här gången får du en son." 18 Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni.[a] Men hans far kallade honom Benjamin.[b]
19 Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 Medan Israel bodde där i landet hände sig att Ruben gick in till sin fars bihustru Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 Leas slavinna Silpas söner var Gad och Aser. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 Jakob kom hem till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde etthundraåttio år. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
15 När Jesus fick veta det, drog han sig undan.
Herrens tjänare
Många följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
18 Se min tjänare, som jag har utvalt,
min älskade, i vilken min själ har sin glädje.
Jag skall låta min Ande
komma över honom,
och han skall förkunna rätten
för folken.[a]
19 Han skall inte tvista eller skrika.
Hans röst skall ingen höra
på gatorna.
20 Ett brutet strå skall han inte krossa,
och en rykande veke skall han inte släcka,
förrän han har fört rätten till seger.
21 Och till hans namn
skall folken sätta sitt hopp.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln